Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammalt och nytt om transformatorn, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tt transformatorn är en apparat för
A ändring av spänningen hos växel-
ström torde väl vara bekant för de flesta.
Det kan emellertid kanske vara av in-
tresse att kasta en blick tillbaka på de
upptäckter och uppfinningar, som ligga
till grund för transformatorn, samt att
visa, hur den utvecklats till sin nuva-
rande stora betydelse för distributionen
av elektrisk energi.
Dansken Örsted upptäckte 1820, att en elektrisk ström alst-
rar ett magnetfält och och därför kan magnetisera järn. Engels-
mannen Faraday visade 1831, att ändringar i ett magnetfälts
styrka åstadkomma en elektrisk ström i en inom fältet befint-
lig ledning.
Civilingeniör
B. TRANEUS:
20/2
I 942
Teknik för Alla
Dessa båda upptäckter: elektromagnetismen och induktionen,
äro i själva verket grundläggande för transformatorn. Den be-
står av två från varandra skilda lindningar, anbragta på en ge-
mensam jarnkärna. Om en växelström ledes genom en av dessa,
uppstår i järnkärnan ett magnetfält, vars styrka varierar i takt
med växelströmmens periodtal. Detta magnetiska växelfält alst-
rar i den andra lindningen en inducerad ström, vars periodtal
blir detsamma som magnetfältets.
Spänningarna i de båda lindningarna bli proportionella mot
deras varvantal. Om lindningen för den inkommande ström-
men, primärlindningen, har t. ex. 1000 gånger så många varv
som lindningen för den utgående strömmen, sekundärlindnin-
gen, blir spänningen i den senare 14000 av primärspänningen.
Naturligtvis kan man lika väl låta transformatorn ta emot låg-
spänning och lämna ifrån sig högspänning, i vilket fall pri-
märlindningen har få varv och sekundärlindningen många.
Engelsk ”igelkottstransformator”.
om den första upprinnelsen till transformatorn kan tysken
S Ruhmkorffs induktionsrulle (även kallad gnistinduktor), upp-
funnen 1851, betraktas. På en kärna av järntråd äro anbragta
en primärlindning med få och en sekundärlindning med många
varv. Den förra matas med likström, som i tät följd avbrytes
av en automatisk anordning. Varje gång primärströmmen går
ned till noll, induceras i sekundärlindningen en strömstöt med
så hög spänning, att en gnista uppstår mellan lindningens pol-
klämmor.
Den första egentliga transformatorn konstruerades av engels-
männen Gaulard och Gibbs 1882. Om man så vill, kan man så-
lunda i år fira dess 60-årsjubileum. Detta första utförande kal-
lades igelkottstransformator, enär de järntrådar, varav kärnan
var sammansatt, utanför lindningarna voro böjda i sådana rikt-
ningar, att de underlättade de magnetiska kraftlinjernas gång
genom luften. Magnetkretsen var sålunda vad man kallar öppen,
och verkningsgraden var därför låg hos denna transformator.
Två år senare förbättrade emellertid uppfinnarna sin kon-
struktion genom att använda en sluten järnkärna, som erbjöd
ringa motstånd mot de magnetiska kraftlinjernas passage. Här-
med förelåg en praktiskt användbar transformator färdig.
Någon större betydelse fick den dock ännu ej. Orsaken här-
till var, att man endast kände till enfasig växelström, vilken ge-
6 TEKNIK för ALLA
nom saknaden av en för denna strömart användbar motor hade
en mycket begränsad användning.
Då uppfanns emellertid 1890 trefassystemet ungefär samtidigt
på flera håll. För oss i Sverige erbjuder av dessa pionjärer
Aseas förste tekniske chef Jonas Wenström det största intres-
set. Han konstruerade enligt sitt trefaspatent generator, motor
och transformator, den sistnämnda betecknad som ”trippelkon-
verter”.
Redan 1893 började Asea serietillverkning av transformato-
rer, och under de gångna snart 50 åren har denna fabrikation
uppvisat en imponerande utveckling. Vi skola ange några av
milstolparna i denna.
Allteftersom transformatorernas effekt växte, blev bortled-
ningen av det i dem utvecklade värmet ett aktuellt problem. Där
luftkylning éj var tillräcklig, måste man tillgripa kylning ge-
nom transformatorns uppställning i en med olja fylld behål-
lare. Aseas första oljetransformator levererades 1902.
Bättre magnetjärn med kisel.
början av 1900-talet funno engelsmännen Barret, Brown och
THätfieta. att järnets magnetiska egenskaper kunde förbättras
genom tillsats av kisel. En dylik legering minskar de förlus-
ter, som uppstå vid järnets ständiga ommagnetisering genom
växelström. Asea började använda s. k. legerad plåt i sina
transformatorer 1906.
De första elektrotekniska konstruktörerna använde massivt
järn i sina magnetkärnor och hade mycket bekymmer gendm de
s. k. virvelströmmar, som därvid uppstodo. Ganska tidigt fann
man, att dessa kunde förebyggas genom järnkärnans uppdel-
ning — hos den första transformatorn var den som nämnt sam-
mansatt av järntråd, Sedermera sammanbyggdes järnkärnorna
av plåt, som fernissades på ena sidan, tills man slutligen införde
den nu brukliga metoden att klistra tunt papper på plåtens ena
sida. Asea införde 1908 klistermaskiner för detta ändamål.
Dessa anteckningar om gammalt och nytt i transformatorns
utveckling ha närmast föranletts av ett meddelande i pressen i
förliden månad, att Asea levererat världens hittills största
transformator. Några uppgifter rörande detta rekord kunna
därför utgöra en lämplig avslutning.
Transformatorn är avsedd för mottagning av norrlandskraft,
som med Vattenfallsstyrelsens linjer överföres till södra och
mellersta Sverige. Primärspänningen utgör 205000 och sekun-
därspänningen 132000 volt. Världsrekordet ligger i transforma-
torns storlek; dess vikt inklusive olja uppgår nämligen till ej
mindre än 300 ton. ; dé
En sådan pjäs erbjuder stora transportsvårigheter. Som fram-
går av den i ett föregående nummer av TfA publicerade bilden
fraktades transformatorn från verkstaden i Ludvika till upp-
ställningsplatsen på en specialvagn med 10 axlar. Järnvägarnas
normala lastprofil räckte ej till för transformatorns dimensio-
ner, varför även själva transporten kan betecknas som en re-
kordprestation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>