-— ALMENTA — i i är en energigivande medicin, nä- 2 rande, god och hälsosam, med | fysiologiskt verksamma mineral- ämnen. d Stärkande och kraftuppbyggande | vid allmän klenhet och trötthet, | vid neurasteni och konvalescens. Bruksanv. A Inberéåkn. medf. 3: 95 porto 1 LINDHOLMS DROGHANDEL Bildad 1902 Tel. 33 25 47 j Stockholm 21 EA RA AA EN WEAR VER VERA RAA MAA 22 TEKNIK för ALLA och snart fylldes rummet med en väl- luktande odör, som gjorde kroppen lätt och alstrade behagliga drömmar. ... Det måste ha varit någon gas, som verkade sövande. De visste inte hur länge de hade so- vit, när de omsider vaknade, men John lade märke till ätt solen nog gått ett kvarts varv sedan de lade sig. Det skul- le alltså motsvara något över sex. tim- mar. Rummet fylldes nu av en annan gas, som verkade uppiggande och stimu- lerande. I detsamma smektes öronen av en mjuk, dämpad, behaglig musik. Det var omöjligt att säga vad slags instrument som frambragte den — i varje fall var det varken horn- eller stråkmusik, var- ken harpa eller orgel. Tonerna bars klara och klingande genom rummet. Värdarna, som också vaknat, tittade in- tresserat på jordvarelserna för att se vilket intryck musiken gjorde. — Visst är det vackert, sade Marion, men jag begriper inte hur de frambrin- gar det. Hon hann inte säga mera, förrän en vit rundel framträdde. långt in i en alkov i rummet. I den vita rundeln vi- sade sig snart en något mörkare, som påminde om en planet. Det dröjde inte länge, förrän de kände igen Tellus. ... deras fosterjord! Sedan såg de fram- för sig Europas välkända konturer, därefter Biscayabukten och stränderna av Bretagne och Normandie. — Det är Frankrike! utbrast Hard- man. Därpå följde de en flod, där fartyg och pråmar färdades. Så småningom skönjde de en stad, som växte och kom närmare. De såg kyrkor och Eiffeltor- net.. det var Paris! Minuten därefter såg de framför sig gatorna med prome- nerande, de såg bilar och spårvagnar. Det var som en filmförevisning. Hardman rev ett blad ur sin anteck- ningsbok och gjorde en kartskiss av Nordamerika, pekade på Kalifornien och San Francisco, Marsmannen, som han vände sig till, nickade och ropade något in i alkoven. Kort därpå såg man i ljus- kretsen San Francisco. Hardman kände igen ”sin mammas gata” Pacific Ave- nue. Han såg det storslagna inloppet och Golden Gate. — Det här bräcker vi inte, doktor Sternborn, sade han överväldigad. — Inte än, svarade doktorn. De är före oss åtminstone i television. — Och när vi hinner lika långt, så blir det ju alldeles -onödigt att kuska omkring i världsrymden, inte sant? Man behöver bara rikta in apparaten — hur den nu kommer att se ut — på den pla- net man vill studera. — Om man bara fick se hur deras apparat är konstruerad, sade John. Marsinvånarna förstod deras frågan- de gester, och alla begav sig upp i ett litet torn, som var arrangerat som ett observatorium. Men det var inget obser- vatorium i jordisk mening. Här fanns inga stora och tunga teleskop, endast en massa ledningar, som kom från en re- flektor på taket. Doktor Sternborn och Eckard brydde sina hjärnor med att söka utfundera, hur det hela fungerade, men hemligheten var och förblev en hem- lighet. — Teoretiskt är det inte märkvärdigt alls, sade doktor Sternborn. Det är näs- tan mera underligt att man i Amerika kan ta in Europa i radio än att man kan få förbindelse med en planet — Men den där musiken, som vi hörde strax i början.... Den kom då inte från jorden, sade Marion. | Efter någon möda lyckades hon göra begripligt för marsinvånarna vad hon ville veta, och de utpekade på en stjärn- karta en av Jupiters månar, den stör- sta, Ganymedes, till omfånget betydligt större än vår Luna. — Då finns där alltså liv! utbrast Hardman. De hade nu fullt klart för sig, att jor- den med sina invånare endast var en av de många bebodda planeterna i univer- sum, och liksom det på jorden finns ök- nar, så finns det i rymden också helt döda planeter. Flertalet av dem borde likväl vara hemvist för organiskt liv, som i stort sett följde samma lagar som Då jorden. — Men hur kommer det sig att mars- invånarna, som är sådana överdängare i teknik, inte har kommit över till oss på jorden och hälsat på? undrade pro- fessor Mac. . De framställde även den frågan, så gott sig göra lät, men marsmännen &-og bara på munnen och gjorde en avvärjan- de gest, som man inte kunde tyda på annat sätt än att så stort intresse hade jorden inte för dem. Dagen led mot sitt slut, och man mås- te tänka på att komma hem till farty- get. Hela den stora glas-staden — ”den genomskinliga staden”, som Marion kal- lade den — strålade nu i ljus. Det stod klart för alla expeditionsdeltagarna, att det lilla fåtal individer, som bodde i den- na stad, inte utan bistånd av andra kun- de ha skapat alla dessa anläggningar. De måste ha någon sorts handräckning, som hjälpte dem att frambringa mat och dryck. Det måste finnas en lägre klass marsinvånare, som utförde grovarbetet. Såvitt man hade sett, var det ingen i staden som gjorde ett nyttigt handtag. De hade det bara bekvämt och trivdes. På återvägen till porten upptäckte de en öppen dörr, från vilken en trappa ledde ned i underjorden. Där har vi lösningen på gåtan! tänk- te John. Ledd av sin vanliga nyfikenhet gick han dit och kikade ned i öppningen. De andra stannade också, och John gjor- de med frågande min ett tecken nedåt trappan. Marsinvånarna skakade på hu- vudet och tog honom i armen. Tydligen var de inte så pigga på att visa vad som fanns i källarvåningen. Men John var envis, och eftersom även de andra jord- varelserna nu visade sig intresserade, skickad marsmännn en av sina kamra- ter nedför trappan, där han försvann. Snart var han tillbaka med besked. Hela sällskapet begav sig nedför trap- pan. (Forts. i nästa n:r.) ELEKTRISK INSTALLATÖRSKURS klass C, 4/5—18/6 vid Karlskoga Praktiska Läroverk, Karlskoga. Prosp. m. d. porto.