Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— ALMENTA —
i
i
är en energigivande medicin, nä-
2 rande, god och hälsosam, med
| fysiologiskt verksamma mineral-
ämnen.
d Stärkande och kraftuppbyggande
| vid allmän klenhet och trötthet,
| vid neurasteni och konvalescens.
Bruksanv. A Inberéåkn.
medf. 3: 95 porto
1 LINDHOLMS DROGHANDEL
Bildad 1902 Tel. 33 25 47
j Stockholm 21
EA RA AA
EN WEAR VER
VERA
RAA MAA
22 TEKNIK för ALLA
och snart fylldes rummet med en väl-
luktande odör, som gjorde kroppen lätt
och alstrade behagliga drömmar. ... Det
måste ha varit någon gas, som verkade
sövande.
De visste inte hur länge de hade so-
vit, när de omsider vaknade, men John
lade märke till ätt solen nog gått ett
kvarts varv sedan de lade sig. Det skul-
le alltså motsvara något över sex. tim-
mar. Rummet fylldes nu av en annan
gas, som verkade uppiggande och stimu-
lerande.
I detsamma smektes öronen av en
mjuk, dämpad, behaglig musik. Det var
omöjligt att säga vad slags instrument
som frambragte den — i varje fall var
det varken horn- eller stråkmusik, var-
ken harpa eller orgel. Tonerna bars
klara och klingande genom rummet.
Värdarna, som också vaknat, tittade in-
tresserat på jordvarelserna för att se
vilket intryck musiken gjorde.
— Visst är det vackert, sade Marion,
men jag begriper inte hur de frambrin-
gar det.
Hon hann inte säga mera, förrän en
vit rundel framträdde. långt in i en
alkov i rummet. I den vita rundeln vi-
sade sig snart en något mörkare, som
påminde om en planet. Det dröjde inte
länge, förrän de kände igen Tellus. ...
deras fosterjord! Sedan såg de fram-
för sig Europas välkända konturer,
därefter Biscayabukten och stränderna
av Bretagne och Normandie.
— Det är Frankrike! utbrast Hard-
man.
Därpå följde de en flod, där fartyg
och pråmar färdades. Så småningom
skönjde de en stad, som växte och kom
närmare. De såg kyrkor och Eiffeltor-
net.. det var Paris! Minuten därefter
såg de framför sig gatorna med prome-
nerande, de såg bilar och spårvagnar.
Det var som en filmförevisning.
Hardman rev ett blad ur sin anteck-
ningsbok och gjorde en kartskiss av
Nordamerika, pekade på Kalifornien och
San Francisco, Marsmannen, som han
vände sig till, nickade och ropade något
in i alkoven. Kort därpå såg man i ljus-
kretsen San Francisco. Hardman kände
igen ”sin mammas gata” Pacific Ave-
nue. Han såg det storslagna inloppet
och Golden Gate.
— Det här bräcker vi inte, doktor
Sternborn, sade han överväldigad.
— Inte än, svarade doktorn. De är
före oss åtminstone i television.
— Och när vi hinner lika långt, så
blir det ju alldeles -onödigt att kuska
omkring i världsrymden, inte sant? Man
behöver bara rikta in apparaten — hur
den nu kommer att se ut — på den pla-
net man vill studera.
— Om man bara fick se hur deras
apparat är konstruerad, sade John.
Marsinvånarna förstod deras frågan-
de gester, och alla begav sig upp i ett
litet torn, som var arrangerat som ett
observatorium. Men det var inget obser-
vatorium i jordisk mening. Här fanns
inga stora och tunga teleskop, endast
en massa ledningar, som kom från en re-
flektor på taket. Doktor Sternborn och
Eckard brydde sina hjärnor med att
söka utfundera, hur det hela fungerade,
men hemligheten var och förblev en hem-
lighet.
— Teoretiskt är det inte märkvärdigt
alls, sade doktor Sternborn. Det är näs-
tan mera underligt att man i Amerika
kan ta in Europa i radio än att man
kan få förbindelse med en planet
— Men den där musiken, som vi hörde
strax i början.... Den kom då inte från
jorden, sade Marion. |
Efter någon möda lyckades hon göra
begripligt för marsinvånarna vad hon
ville veta, och de utpekade på en stjärn-
karta en av Jupiters månar, den stör-
sta, Ganymedes, till omfånget betydligt
större än vår Luna.
— Då finns där alltså liv! utbrast
Hardman.
De hade nu fullt klart för sig, att jor-
den med sina invånare endast var en av
de många bebodda planeterna i univer-
sum, och liksom det på jorden finns ök-
nar, så finns det i rymden också helt
döda planeter. Flertalet av dem borde
likväl vara hemvist för organiskt liv,
som i stort sett följde samma lagar som
Då jorden.
— Men hur kommer det sig att mars-
invånarna, som är sådana överdängare
i teknik, inte har kommit över till oss
på jorden och hälsat på? undrade pro-
fessor Mac. .
De framställde även den frågan, så
gott sig göra lät, men marsmännen &-og
bara på munnen och gjorde en avvärjan-
de gest, som man inte kunde tyda på
annat sätt än att så stort intresse hade
jorden inte för dem.
Dagen led mot sitt slut, och man mås-
te tänka på att komma hem till farty-
get. Hela den stora glas-staden — ”den
genomskinliga staden”, som Marion kal-
lade den — strålade nu i ljus. Det stod
klart för alla expeditionsdeltagarna, att
det lilla fåtal individer, som bodde i den-
na stad, inte utan bistånd av andra kun-
de ha skapat alla dessa anläggningar.
De måste ha någon sorts handräckning,
som hjälpte dem att frambringa mat och
dryck. Det måste finnas en lägre klass
marsinvånare, som utförde grovarbetet.
Såvitt man hade sett, var det ingen i
staden som gjorde ett nyttigt handtag.
De hade det bara bekvämt och trivdes.
På återvägen till porten upptäckte
de en öppen dörr, från vilken en trappa
ledde ned i underjorden.
Där har vi lösningen på gåtan! tänk-
te John. Ledd av sin vanliga nyfikenhet
gick han dit och kikade ned i öppningen.
De andra stannade också, och John gjor-
de med frågande min ett tecken nedåt
trappan. Marsinvånarna skakade på hu-
vudet och tog honom i armen. Tydligen
var de inte så pigga på att visa vad som
fanns i källarvåningen. Men John var
envis, och eftersom även de andra jord-
varelserna nu visade sig intresserade,
skickad marsmännn en av sina kamra-
ter nedför trappan, där han försvann.
Snart var han tillbaka med besked.
Hela sällskapet begav sig nedför trap-
pan. (Forts. i nästa n:r.)
ELEKTRISK
INSTALLATÖRSKURS
klass C, 4/5—18/6 vid
Karlskoga Praktiska Läroverk,
Karlskoga. Prosp. m. d. porto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>