tryck. Ser vi närmare efter, hittar vi både klädskåp och tvättfat med rinnade såväl varmt som kallt vat- ten. Allt väl dolt i väggarna. Men, sof- fan verkar kort! Hur skall en lång ståt- lig svensk kunna sova i den? Vi ringer på ”pullman-portern”, vagnens allt i allo. Denne, svart som den tropiska nat- ten, förklarar på sin typiska sydstats- dialekt som vi så väl känner från den vita dukens svarta aktörer: ”You turn this handle, Söör, and there... it is! En stor lucka ovanför soffan visar sig innehålla en stor bred och härlig, fär- digbäddad säng. Det är bara att vrida om ett litet handtag. Enkelt, genialiskt! Sängen ligger i vagnens längdriktning. Alltså inga bekymmer i den vägen — — På nya specialkonstruerade boggier gli- der tåget mjukt österut genom stora bebyggda samhällen. Du kliver fram i korridoren och finner att färgharmonien i interiören i ena vagnsänden är helt olik den du nyss passerat. Du har kommit in i en annan vagn. Övergången mellan vagnarna är så väl maskerad att du till en början knappt lägger märke till den. Skinande rostfritt stål möter dig i en tredje vagn. Du kommer in genom en svängd korridor med rundad blank glas- vägg å ena sidan. Här ha vi ”dinern”. Denna <amerikanska restaurangvagn skiljer sig rätt avsevärt från den van- liga svenska typen. Här finns utmed ena väggen av vagnen långa behagliga lä- dersoffor i grått, framför vilka borden stå. Å motsatta sidan äro några mindre bord gruppvis placerade. Det hela ver- kar intimt, men så har man också för- stått att kombinera färgerna väl. En djupröd matta på golvet. Matt röda sto- lar, utsökta färger i tak och väggar och belysningen som är indirekt, allt gör att känslan av att vara på ett tåg nästan försvunnit. Ännu är det dock för tidigt att äta varför vi strövar vidare. Sedan vi pas- serat en andra lika flott restaurang kommer vi till ytterligare några Pull- mans med dubbelrum och små sviter. Så äntligen når vi slutet av tåget. I säll- skapsvagnen, ”the observation car”, fin- ner vi stora bekväma fåtöljer att sjunka ner i efter promenaden. En dämpad mu- sik når ditt öra. Radio, naturligtvis. Bing Crosby, Duke Ellington, Charlie Mc Carty eller vad nu favoriterna heter på den amerikanska etervågen, alla kan man lyssna till här. De mest eftersökta platserna på hela tåget är just i denna vagn. Det är fåtöljerna som befinna sig längst bak i vagnen. De stå vända bakåt med utsikt genom de stora fönst- ren som bjuda på ett ständigt växlande panorama. Skulle vi bli röksugna — och det är inte så underligt med fickor fulla av ”Camels” och ”Luckies” — få vi dock inte tända blosset här — upp- rörande, tycker storrökaren. Men även ett lyxtåg som detta har sin begräns- ning. Rökning är nämligen bara till- låten, förutom i den egna kupén, i de s. k. herrummen, av vilka det finns ett i varje vagn. (Forts. på sid. 26). Full fart ute på lin- jen. Observera lok- rökens höjd, bero- ende på =<:lokets fart och strömlinje- form. "The Century's” tidigaste föregångare. Loket "De Witt Clinton”, det första i staten New York år 1831. Drog tre diligenser mellan Albany och Schenectady med en fart av 45 km/tim. ; "The Century” lämnar La Salle Street Station i Chicago. Intresserade åskådare avvakta händelsen, medan extratåget t. v. får vänta ännu 10 min. på "klart ut”.