Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radion och dess skapare, av A. Siffer Lemoine. Hans Christian Oersted — elektromagnetismens upptäckare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS CHRISTIAN
OERSTED
— elektromagnetismens upptäckare
eorien för jordmagnetismen och det
jordmagnetiska fältet offentliggjor-
des år 1600. Jämnt två århundraden
senare inträffar det officiella födelse-
året för elektrisk ström genom metal-
lisk ledning. Det var lång tid, som så-
lunda förflutit mellan den elektrotek-
niska utvecklingens första milstolpar.
Hur länge skulle det månne dröja, innan
nästa stora upptäckt gjordes och innan
magnetismens och elektricitetens sam-
hörighet blev påvisad?
Man kan inte undgå att tycka, att
det i viss mån var egendomligt, att
ingen under seklernas lopp kommit på
idén att forska efter samband mellan
den statiska elektricitetens attraktions-
och repulsionskrafter samt de orsaker,
som föranleda deviationer hos magnet-
nålen.
Elektromagnetismen kom liksom den
galvaniska strömmen att upptäckas tack
vare en lycklig tillfällighet. Detta sked-
de den 21 juli 1820. Upptäckaren var
den danske fysikern Hans Christian
Oersted.
Qersted föddes i Rudkjöbing på Lange-
land den 14 augusti 1777. Hans fa-
der var där apotekare. Hans Christian
skulle följa i sin fars yrke. Skolfor-
merna i den danska landsorten voro
emellertid inte lika välordnade då som
i våra dagar. Språkunderbyggnad i
tyska erhöll han sålunda av en tysk bar-
berare, latin och grekiska lärde han av
en prästson, apotekaren själv ombesörj-
de hans första utbildning i kemi. På så
sätt erhöll Hans Christian en i alla fall
god underbyggnad för fortsatta studier.
Vid sexton års ålder reste Oersted
till Köpenhamn för att studera farmaci.
Den begåvade och sällsport vetgirige
8 TEKNIK för ALLA
adepten ägnade sig vid sidan av farma-
cien åt studier i andra vetenskapliga
grenar, medicin, fysik och metafysik,
filosofi, ja, till och med poesi och este-
tik. Hans lista över akademiska exa-
mina och avhandlingar hör till de
mindre vanliga: 1797 absolverade han
med glans sin farmaceutiska examen,
samma år tilldelades han guldmedalj
för en estetisk avhandling, året därpå
liknande utmärkelse för ett medicinskt
arbete samt tog 1799 filosofie doktors-
graden.
Av betydelse i vår framställning är
främst Oersteds intresse för fysik och
kemi, som förde honom i kontakt med
Voltas nyligen uppfunna elektriska ele-
ment.
Vad en elektromagnet är veta vi alla: -
ett ofta hästskoformigt böjt stycke
järn, massivt eller laminerat, omkring
vars skänklar isolerad koppartråd lin-
dats, jämte ett s. k. ankare. Då ström-
men slutes genom lindningen, magneti-
seras skänklarna och attrahera ankaret,
som i sin tur utlöser mekanisk rörelse
eller annan verkan, exempelvis hamma-
rens anslag på en ringledningsklocka,
impulsen till ett telegraftecken, utslaget
hos ett mätinstrument o. s. v. Då ström-
men brytes, upphör järnets magnetiska
tillstånd och ankaret återföres genom
fjäderkraft eller på annat sätt till ut-
gångsläget. De nämnda anordningarna
tillhöra i vardagslivet vanliga tillämp-
ningar av elektromagneters användning.
En definition av elektromagnetism
som teori och princip leder djupare in
på ämnet. Enkelt och lättförståeligt
kan saken uttryckas så, att därmed för-
stås det inre sambandet mellan magne-
tiska och elektriska fenomen, och den
innebär först och främst, att magnetism
kan alstras genom elektricitet och reci-
prokt elektricitet genom magnetism. De
båda storheterna äro icke väsenskilda
utan ett och samma fenomen. Magne-
tism och magnetiskt tillstånd äro att
betrakta som följdföreteelse av ett elek-
triskt strömförlopp. é
Vi skola utförligare återkomma här-
till längre fram i annat sammanhang,
enkannerligen i fråga om radions elek-
tromagnetiska vågrörelser.
Nu skola vi närmast ta del av Oer-
steds i och för sig enkla men ändock så
betydelsefulla upptäckt och de omstän-
digheter, vilka enligt källskrifters ut-
sago ledde därtill.
Qersted uppges ha varit sysselsatt med
att demonstrera den galvaniska ström-
mens princip. Samtidigt härmed ville
han observera, huruvida en för tillfäl-
let rådande storm eventuellt utövade
någon inverkan på en magnetnål. Då
han flyttade kompassen, råkade han
ställa den i närheten av en platinatråd,
genom vilken elektrisk ström leddes.
Magnetnålen gjorde då utslag — såsom
Oersted senare kom under fund med —
påverkad av strömmen i ledningen.
Den historiska upptäckten var gjord
av sambandet mellan magnetism och
elektrisk ström, med andra ord av elek-
tromagnetismen.
Oersteds fortsatta forskningar röran-
de orsaken till magnetnålens avvikelse
gåvo vid handen, att denna icke var
beroende av materialet i ledningstråden
utan av vad vi kalla strömmens magne-
tiska fält runt ledaren. Han konstate-
rade vidare, att nålen svängde åt ena
eller andra sidan alltefter den ström-
förande ledningens läge över eller un-
der kompassen samt alltefter ström-’
riktningen.
Oersted skriver själv härom i sitt
originalarbete i ”Annals of Philosophy”
1821: ”det är fullt ådagalagt, att den
elektriska strömmens verkan icke är be-
(Forts. å sid. 26.)
fc PA
Byrådirektören, = civilingenjör
A. Siffer Lemoine, kommer här
med den fjärde artikeln i seri-
en ”Radion och dess skapa-
re”. Föregående artiklar "ha
publicerats i TFA nr 48, 1942,
nr 3 och 9 1943.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
