onasdonens utveckling har un- der de senaste decennierna fram- skridit så långt, att de tekniskt sett i det närmaste äro fullkomnade. De ha uppdelats i två strängt åtskilda grup- per: bilar och motorcyklar. Skillnaden mellan dessa grupper ligger huvudsakligen däri, att bilarna äro tvåspåriga och så utformade, att 8 TEKNIK för ALLA förare och passagerare ha fullstän- digt skydd mot damm, gatsmuts och regn, medan motorcyklarna äro en- kelspåriga och lämna föraren helt oskyddad. Detta särskiljande i grupper har na- turligtvis sin grund i fordonens olika användningsområden och ändamål, men trots detta ha upprepade försök raksträcka. medföljer, dan. Den tvåhjuliga bi- len i full fart på Om föraren är en- sam, sitter han mitt i vagnen, om en passagerare lägges ratten över åt si- Framtidens lösning av person- fjärrtrafiken är kanske den tvåhjuliga bilen — lyckade experiment visa, att den har många företräden framför den tre- och fyrhjuliga. | gjorts att kombinera dem, att skapa den tvåhjuliga bilen. Både privatper- soner och fabriker ha försökt göra ett strömlinjeformat skyddshölje, som monterats på motorcyklar av olika konstruktion. Vi behöva blott nämna Mauser i Tyskland, Monotrace i Frankrike och OEC i England. Alla dessa fordon ha emellertid försvunnit ur marknaden, då de hade det ge- mensamma felet att motorn, som på vanliga motorcyklar ligger mellan fram- och bakhjulet, behövt alltför stort utrymme, varigenom förarens plats kommit att bli för högt placerad. Detta fel förstorades ytterligare av allt för långt axelavstånd och med- förde vidare en dålig styrningsförmå- ga. Ingen av dessa pionjärer ha dess- utom förmått bemästra problemet med motorns kylning. Emellertid äro fördelarna med den tvåhjuliga bilen så avsevärda, att pro- blemet fortfarande lockar konstruktö- rernas fantasi. Det fyrhjuliga fordo- net kräver en stor tomvikt i jämförel- se med motorcykeln, vilket medför ökade anskaffnings- och driftkostna- der. Vikten av ett fyrhjuligt eller tre- hjuligt fordon kan inte gärna pressas ned under 400 kg. Den här beskrivna, (Forts, på sid. 26.) Ramen (o) bildas av två 100 mm höga U-balkar, med fastnitad dubbel botten, förstärkt mot vridningspåkänningar. Balkhjulet (p) har liten diameter och är lagrat i en framåtriktad vågrätt gaf- fel, fjädrad med en spiralfjäder mot den stålplåt, som bildar vagnens av- slutning bakåt. Den gummiupphängda motorn (q), en tvåcylindrig, vattenkyld tvåtakts ”Java Minor” (615 em, 19 hk) är treväxlad, växelspaken (r), kylaren (s) ligger bakom motorn och kopplingen (t) är anordnad som på en bil. Kedjedre- vet till kardanen är inkapslat (v). Si- dohjälphjulen (k) sänkas med en pedal (y) via en differentialöverföring och höjas genom en fjäder. De amvändas endast då fordonet stamnar eller startar och äro i nedfällt läge låsta.