Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) TEKNIK FÖR ALL A:s I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GRANSKADE AV: Professor O. H. Faxén (mekanik) TEKNISKA ORDBOK HUVUDREDAKTÖRER: Civilingenjör Olov E; Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling torer trycker bränslet genom ett insprutningsmunstycke. inspänningsfixtur: vid bl. a. re- volversvarvning vanligt don för fastspänning av arbetsstycket vid t. ex. planskivan på sådant sätt, att det för bearbetning vri- des i ett flertal lägen. insticksslipmaskin: rundslipmaskin med endast djupmatning, vilken oftast utföres av slipskivan. instryksfil: metallfil av platt sek- tion med de båda längsgående kanterna eggformigt utbildade, varigenom t. ex. spår i skruv- skallar e. dyl. kunna upptagas. instrykssåg : filverktyg för metall bestående av ett med sin ena ände vid ett handtag fäst, smalt stålblad, som har filgrader på endera eller båda kanterna, varigenom spår e. dyl. kunna upptagas. insulin: hormon, bildat i bukspotts- körteln. Brist av i. framkallar sockersjuka. Framställes ur bukspottskörtlar av djur. integrerande instrument: elekt- riskt instrument, som registre- rar den totala förbrukningen av exempelvis ström, energi m. m. under en viss tidsperiod. interferens: tvenne vågrörelsers inverkan på varandra, så att en vågrörelse av en frekvens lika med summan eller skillnaden mellan de ursprungliga vågrö- relsernas frekvenser uppkommer (jfr svävning och stående våg). interferenseliminator : apparat (filter), som reducerar verkan av interferensfenomenet vid ra- diomottagning (jfr vågfälla). intermittensfaktor: bl. a. vid 120 elsvetsning förhållandet mellan bågens brinntid och den totala tid, svetsmaskinen är i gång vid det ifrågavarande arbetet. intermittent: med korta uppehåll avbrutet förlopp. intermittent belastning: belastning som regelbundet eller oregelbun- det in- och urkopplas. intermittent drift: se intermittent belastning. intermittent ström: likström, som avbrytes i vissa intervaller. international candle power (ICP): internationellt normalljus = praktiska enheten för ljusstyr- kan fastställd 1909 av statslabo- ratorierna i Amerika, England och Frankrike — 10/9X Hefner- enheten (HK). internationell ampere: styrkan hos en elektrisk ström, som per se- kund utfäller 0,001118 gram sil- ver på en silveranod ur en elektrolyt femtonprocentig sil- vernitratlösning. internationell ohm: motståndet hos en kvicksilverpelare av 106,3 cm längd och en vikt av 14,4521 gram vid 0” C. internationell volt: spänningsfallet över ett motstånd av värdet 1 internationell ohm, då detsam- ma genomflytes av en ström av styrkan 1 internationell ampere. internationella enheter: på en in- ternationell kongress i London 1908 bestämda enheter för mot- stånd, ström och spänning m. m. Dessa enheter skilde sig med några promille från de äldre, legala enheterna» (se d. 0.). De absoluta enheterna avvika med mindre än 1 /o från de in- ternationella enheterna. induktionsbrygga: spec. wheat- stonebrygga (se d. o.) för upp- mätning av induktansen. induktansspole: spole, som, inkopp- lad i en strömkrets, ger upphov till en önskad induktans. induktion: 1) verkan på en ledare eller strömkrets av ett elektriskt eller magnetiskt fält, 2) flödestätheten i ett magne- tiskt fält. I. betecknas 8 och är i varje punkt propor- tionell mot den magnetiska fältstyrkan (BP = uH) där pro- portionalitetsfaktorn (permeabi- liteten) un (my) dock t. ex. för Järn varierar med fältstyrkan (H). induktionsfri lindning: lindning, som är utförd på spec. sätt för att minska dess induktans (jfr bifilärlindning). induktionsgenerator: se asynkron- generator. induktionsinstrument: mätinstru- ment med fasta spolar, vars elektromagnetiska fält samverka med av desamma i instrumentets rörliga delar inducerade ström- mar, så att de rörliga delarna ge utslag. induktionslagen: lag, som säger, att den i en spole genom elektro- magnetisk induktion alstrade elektromotoriska kraften (emk- en) är direkt proportionell mot antalet varv i spolen och för- ändringen per tidsenhet i det magnetiska fältet. induktionsmaskin: växelströmsma- skin med en stationär och en roterande växelströmslindning (induktionsgenerator och induk- tionsmotor). induktionsmotor: växelströmsmo- tor med en stationär och en rör- lig växelströmslindning, varav den förstnämnda matas från ett nät och alstrar ett roterande fält, som i den sistnämnda lind- ningen inducerar en växelström, som tillsammans med nämnda roterande fält ger upphov till ett vridmoment (jfr asynkron- motor). induktionsmätare: = induktionsin- strument (se d. 0.) för uppmät- ME av elektrisk energi eller ef- ekt. induktionsregulator: som spän- ningsregulator tjänstgörande in- duktionsmotor, vars båda lind- ningar kunna inställas i förhål- lande till varandra t. ex. genom att rotorlindningen medelst en utväxlingsanordning vrides en viss önskad vinkel i förhållan- de till statorlindningen och se- dan fastlåses. induktionsspole: se tändspole. induktionsström: elektrisk ström, uppkommen genom elektromag- netisk induktion (se induktion). induktionsugn: elektrisk ugn, där uppvärmningen sker medelst in- duktionsström (se d. 0.). induktiv belastning: belastning i strömkrets, vars induktiva reak- tans (se d. 0.) överväger den kapacitiva reaktansen (se d. 0.), så att belastningsströmmen är fasförskjuten en viss vinkel ef- ter den belastningsströmkretsen påtryckta spänningen. induktivitet: se induktans. induktiv koppling: koppling mel- lan tvenne galvaniskt åtskilda strömkretsar genom att dessa strömkretsar ha ett gemensamt elektromagnetiskt fält. induktiv reaktans: induktivt mot- stånd, d. v. s. det motstånd, som en strömkrets på grund av dess 117