härskades aldrig av några partihänsyn. Varken i det offentliga eller i det en- skilda livet var han anhängare av vålds- åtgärder.” Dreyfus-affären var ett av de få till- fällen, då vi se Pierre Curie hänföras av en politisk strid, men inte heller då be- härskas han av någon sekterisk anda. Han tar helt enkelt en oskyldigt förföljd människas parti och strider, emedan han är en rättrådig man, som avskyr orättvisa. & Fönsterna i huset n:o 24 vid Rue de la Glaciere vetta mot en stor trädgård. Detta är emellertid det enda behag den bostad besitter, som de nygifta valt åt sig i oktober. För övrigt saknar den all komfort. Inte heller göra Pierre och Marie några ansatser att pryda och för- bättra de tre små rummen. De ha till och med avsagt sig de möbler doktor Curie erbjudit dem. Soffor och länsto- lar skulle bara ge besvär att damma och underhålla, och Marie har ingen tid att ägna åt sådant. Vad skola de med möb- ler? Ha de inte kommit överens om att aldrig ha främmande och att aldrig gö- ra några visiter? Om någon objuden besökare ändå skulle leta sig uppför de fyra trapporna och störa dem i deras hem, bleve han säkert avskräckt från nya besök, då han kom in i detta kala rum, som endast innehåller ett omålat bord och en bokhylla. På var sin sida om bordet står en stol. En för Marie och en för Pierre. På bordet ligga ve- tenskapliga verk. Där står också en fo- togenlampa och en blombukett. Det är allt. ' Inför de två stolarna, av vilka ingen är avsedd för en besökare, inför Pierres och Maries hövligt förvånade uppsyn skulle den objudna gästen med all sä- kerhet rymma fältet. Pierre strävar med hela sin tillvaro mot ett enda mål: att vid sin makas sida få hänge sig åt vetenskapliga forskningar. Även Marie lever blott för detta mål. Men hennes liv är hårdare än Pierres, ty till hennes vetenskapliga gärning sällar sig husmoderns ödmjuka och tröttsamma kall. Marie kan inte längre försumma den materiella sidan av livet, så som hon gjorde under sin spartanskt bohéme-be- tonade tillvaro, då hon ännu studerade vid Sorbonne. Det första hon företog sig, då de kommit hem från sommarferi- erna, var att köpa en räkenskapsbok, på vars svarta pärm läses i förgyllda bok- 'stäver ordet: Utgifter. Pierre Curie förtjänar numera fem- hundra franes i månaden vid ”l'Ecole de Physique” och till dess Marie vunnit ”le diplöme d'agrégation”, som kommer att tillförsäkra henne rätten att under- visa i Frankrike, utgöra dessa femhund- ra francs det unga parets enda inkom- ster. E Det kan säkert också räcka. Många anspråkslösa hushåll leva på den sum- man, och Marie har lärt att vara spar- sam. - Det svårlösta problemet består i att få dygnets tjugofyra timmar att räcka till det vittomfattande dags-sehemats utförande. Sin . mesta tid tillbringar Marie på ”l'Ecole de Physique's” labora- torium, där man berett henne plats. La- boratoriet — det är paradiset! - Tyvärr finns det i våningen vid Rue de la Gla- ciére en säng att bädda och ett golv att sopa. Pierres kläder måste hållas i ordning. Hans måltider få inte för- summas, och ingen tjänsteflicka har man råd att hålla! Därför stiger Marie mycket tidigt upp för att gå på torget, och då arbets- dagen på laboratoriet är slut och hon vid Pierres arm vänder hemåt, går hon i förbifarten in i kryddboden och mjölk- affären. Innän hon om morgonen be- ger sig till laboratoriet, rensar hon grön- sakerna till deras tidiga middag. Den tid, då den för husliga göromål likgil- tiga fröken Sklodowska var okunnig om hur man lagade buljong, är för länge se- dan förbi. Marie Curie sätter sin ära i att vara en god husmor. Så snart hon givit Pierre sitt ja-ord, har hon i smyg börjat ta lektioner i husliga sysslor av gamla fru Dluska och av Bronia. Hon har lärt att steka en kyckling och flot- tyrkoka potatis. Hon lagar med omsorg hälsosamma måltider åt sin make. Men Pierre är så överseende — - så tank- spridd, att han knappast är medveten om sin hustrus uppoffrande ansträng- ningar. | ; Marie stimuleras av en stark ambition. Hon skulle känna sig djupt förödmju- kad, ifall hennes svärmor en dag, inför en misslyckad omelett, undrade över, vad unga polska flickor egentligen få lära i sitt hemland. Hon studerar grund- ligt sin kokbok och gör marginalanteck- ningar, vilka vetenskapligt koncist om- förmäla såväl de lyckade som de miss- lyckade rön hon gjort. n Hon uppfinner rätter, vilka endast fordra . kort och enkel tillredning och andra, som tvärtom kunna ställas på långkok att sköta sig själva, medan hon tillbringar tiden på laboratoriet. Kok- konst är lika svår att lära som kemi; lika full av överraskningar och hem- ligheter. Hur bär man sig åt för att få makaroni att inte klibba? Skall man sätta på oxköttet till ”le pot au feu” i kallt eller i varmt vatten? Hur lång tid ta -skärbönor att koka? Med blossande kinder drar Marie djupa suckar framför sin spis. Så mycket enklare det var förr i tiden att leva på te och smörgås och på rädisor och körsbär! Men småningom gör hon framsteg i sina husliga kunskaper. Gasugnen, som ibland tog sig friheten att bränna vid steken, har fått lära sig sina skyldig- heter. Med en fysikers precision regle- rar Marie nu för tiden gaslågan, innan hon lämnar hemmet. Hon kastar en sista blick på kastruller och pannor, som puttra på elden, innan hon slår igen dör- ren efter sig och rusar nerför trappor- na för att hinna upp Pierre och få säll- skap med honom till laboratoriet. — En kvart senare se vi henne lutad över retorter av annat slag. Med sam- ma omsorg och precision reglerar hon nu laboratoriets gaslågor. FS Ätta timmars vetenskapliga forsknin- gar, två a tre timmars husliga göromål förslå inte. 2 Sedan Marie om aftonen ordentligt fört dagens utgifter i rakenskapsbokens kolumner, sätter. hon sig vid det omå- lade bordet och försjunker i studier till sin ”Concours d”Agrégation”. På andra sidan om lampan sitter Pierre, upptagen med att förbereda föl- jande dags lektioner vid ”VP Ecole de Phy- sique”. Ofta då Marie känner makens djupa ögon vila på sig, fulla av kärlek och beundran, lyfter hon blicken mot ho- nom, och de utbyta ett tyst småleende. Ofta lyser ljuset i deras fönster till två, tre på natten. I det tysta, kala rummet höres blott det lätta prasslet av blad, som vändas i en bok, och raspet av en penna, som flyger över ett pap- persark.” — — Marie till Joseph Sklodowski, den 23 nov. 1895: ”Hos oss allt väl! Vi äro friska, och livet flyter behagligt. Jag organiserar så småningom vårt hem utan att ändra något av dess enkla stil. I sitt nuvaran- de skick ger det mig föga besvär och kostar inte heller mycket att underhålla: Detta är ju också nödvändigt, eftersom jag inte kan hålla mig med någon hjälp till dess skötsel utöver den jag får av en flicka, som kommer en timme om da- gen för att diska och utföra grovsysslor- na. Själv lagar jag maten och städar. Allt emellanåt resa vi ut till Sceaux och hälsa på Pierres- föräldrar. Dessa utflykter störa oss inte i vår arbetsord- ning, ty därute ha vi två rum i övre våningen, vilka innehålla allt vad vi be- höva. Där äro vi alldeles oberoende och kunna sköta allt det arbete, som vi inte utföra på laboratoriet. Om det är vac- kert -väder, cykla vi dit ut. Endast i störtregn ta vi tåget. Ännu har jag inte skaffat mig någon inbringande sys- selsättning, men jag hoppas i år erhålla ett arbete, som "kan utföras på laborato- riet. Det är halvt vetenskapligt, halvt industriellt, och jag tycker det vore att föredraga framför lektioner.” Marie till Joseph, den 18 mars 1896: ”Vårt liv flyter som vanligt, helt en- formigt. Vi umgås endast med Dlus- kis och med min mans föräldrar i Sceaux. Nästan aldrig gå vi på teatern. Vi anse oss inte ha råd till några för- ströelser. Kanske ta vi likväl några dagars ledighet vid påsk för att göra en cykelutflykt. Det smärtar mig att inte få närvara vid Helaäs bröllop. Om ingen annan av vår familj bodde i Warschau, skulle jag måhända, ehuru med stora svårigheter, söka uppbringa nödiga medel för att resa hem. Men Hela är ju, Gudskelov, inte: ensam och övergiven. Jag måste därför avstå från denna stora glädje, ty jag kan inte utan samvetsskrupler kosta på mig den. Vi ha mycket varmt här sedan några veckor. På landet är allting redan grönt. I Sceaux blommade violerna redan i februari, och nu stå de i all sin -prakt.. . Stenpartiet i vår träd- gård är fullt av dem. . Ute på gatorna i Paris säljas mycket blommor till över- komligt pris, så vi ha alltid en bukett i vårt hem. — —” (Forts. på sid. 27.) TEKNIK för ALLA 23 +