Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skånemästarna koras! Av Håge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ånemästarna koras!
Fabrikör Hansson, skånsk
modellflygmästare, på
väg till tävlingarna.
Bertil Olsson, segrare
i klass S III,
8
TEKNIK för ALLA
Nyligen har Skånska Mästerskapen i modellflyg ägt rum i
Malmö. Det var väl bortåt ett femtiotal modellflygare i
alla åldrar — från de tio till de femtio åren — med inemot
hundratalet läckra modellplanskonstruktioner, som deltogo i
tävlingarna. Det där gamla, välkända och sprudlande täv-
lingshumöret kanske det den här gången ej blev tal om —
den skånska sävligheten och tryggheten är ju allmänt bekant
— men roligt hade man i alla fall och hård batalj leverera-
des också.
Vädret var visserligen en aning disigt och framför allt blå-
sigt, men sådant bryr sig uppenbarligen en skånsk modell-
flygare inte om. För vi hörde inte ett enda ont ord i den
vägen.
Vad sägs till exempel om en genomsnittstid på 3 min 10
sek med en liten S:etta? Det var i alla fall inte någon direkt
sensation för modellens ägare Stig Andreasson från Bjuvs
modellflygklubb, vilken redan tidigare vid liknande tävlingar
kunnat bita ifrån sig kraftigt med höga genomsnittstider.
Nåja, här är det ej vår avsikt att klass för klass penetrera
de nådda resultaten.
Voro de skånska resultaten i tidshänseende högvärdiga, blev
man en aning förvånad över den relativt dåliga kvalitén på
modellbyggena. Det fanns endast ett fåtal verkligt välbyggda
och välkonstruerade modeller vid denna tävling, varför det
är än mer beundransvärt, vilka tider de skånska modellflyg-
arna kan prestera. Detta tyder uppenbarligen på en högt
uppdriven trimningsteknik hos deltagarna.
De förnämligaste modellen i segelmodellklasserna var onek-
ligen den vid det här laget riksbekante bjuvflygaren Karl
Bloms S:trea — aerodynamiskt noga utformad och byggnads-
tekniskt välsvarvad. Annars var det över lag dåligt ställt med
kvalitén. Undantag fanns visserligen, men de voro som sagt få
— t. ex. Gunnar Perssons välbyggda S:trea.
I övrigt är inte mycket att förtälja om denna tävling, som
rent organisationstekniskt gick över förväntan väl i lås —
till stor del tack vare tävlingsledaren, flygplatschefen på
Bulltofta, major Bergman, vilken man kunde se skynda kring
och kasta ett vakande öga över allt och alla, Innan vi sleto oss
från tävlingen, kunde vi ej låta bli att framkasta frågan:
— Nå, vad är majorens mening om denna tävling. Har den
vållat några svårigheter eller har den avlöpt väl?
— I stort sett har det hela gått smärtfritt. Och det är
faktiskt en verklig glädje för mig att kunna konstatera, att
en modellflygtävling, ordentligt organiserad, kan genomföras
utan större friktionsmoment. Här är det inte en enda som
på något sätt beklagat sig över vare sig det ena eller andra.
— Men publiken då, har majoren inte saknat den?
— Kanske det! Men var lugn för att modellflygarna själva
inte gjort det. De vill ha lugn och ro kring sig. Men jag för
min del hade nog ur propagandasynpunkt inte haft något
emot några tusental åskådare. Men det blir den gång, fred-
liga år brutit in och sprängt alla de bojor, som nu vilar tungt
över allt privatflyg.
— Men något förmanande ord har väl majoren över för
modellflygarna, eller hur? 5
— Det skulle i så fall vara det här trasslet med startlinor-
na. Det är egentligen sorgligt att tävlingsdeltagarna aldrig
kan lära sig att dra in linorna, sedan de gjort sin start.
Här ska de ligga och ställa till en massa besvärligheter,
bara för att den startande är alldeles för lat för att göra sig
besväret och vinscha in sin lina. Det måste helt enkelt bli en
rätsida på saken och det blir det nog med. Det har ju redan
börjat klarna en hel del sen KSAK tillsatt en förste instruk-
tör för modeliflyget. Han om någon skall väl kunna göra vad
vi tävlingsledare länge försökt oss på.
Nåja, slutet gott och allting gott, mente majoren och åter-
gick till att ge en modellflygare en hjälpande hand — om det
sen var tal om invinschning av en startlina eller ej, låta vi
vara osagt... i
å Håge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
