TfA:s FÖLJETONG: Berättelsen om radiums upptäckare av Eve Curie (Började i nr 48, 1942.) Mania till Kazia, den 2 mars 1897: ”Kära Kazia, mitt gratulationsbrev till din födelsedag är försenat. Det be- ror på att jag känt mig mycket illamå- ende den sista tiden. Jag har inte haft tillräcklig energi och sinneslugn för att skriva till dig. Jag väntar ett barn, och det ger sig redan till känna på ett rätt obehagligt sätt. Sedan mer än två må- nader lider jag från morgon till kväll av en oupphörlig yrsel. Det tröttar och försvagar mig mycket, och fastän jag inte ser dålig ut, känner jag mig oför- mögen att arbeta och är nedsatt till hu- möret. Jag plågas ytterligare av mitt tillstånd, emedan min svärmor ligger mycket allvarligt sjuk...” Marie till Joseph Sklodowski, den 31 mars 1897: ”Intet nytt. Jag känner mig ständigt illamående, fastän jag inte ser dålig ut och inte heller tynar av på något sätt. Min svärmor är fortfarande sjuk, och som hon lider av ett obotligt ont (kräf- ta i bröstet), äro vi mycket nedslagna. Jag fruktar framför allt, att hennes frånfälle skall inträffa samtidigt med mitt barns födelse. I så fall finge min stackars Pierre en svår tid att genom- gå. pas REA Pierre och Marie, som under de två tilländalupna åren knappast varit skil- da åt en timme av sitt liv, ha nu i juli 1897 sett sig tvungna att lämna varand- ra för en tid. Professor Sklodowski har kommit för att tillbringa sommaren i Frankrike och har slagit sig ner med Marie på ”Hötel des Roches-Grises” i Port-Blanc. Han har åtagit sig att vaka över sin dotter, till dess Pierre, som kvarhållits i Paris, kan sluta sig till dem. Pierre till Marie i juli 1897: ”Min lilla söta älskling, som är mig så kär, som jag älskar så högt! Jag har fått ditt brev i dag och känner mig där- för lycklig och glad. Här är allt sig 18 TEKNIK för ALLA - likt, utom att jag saknar dig förfärligt. Du tog med dig min själ, då du reste. —” Dessa rader äro skrivna med stort be- svär — på polska! detta barbariska språk, vars ömmaste ord vår förälskade fysiker vinnlagt sig om att lära. Och Marie svarar honom desslikes på polska med små barnsliga, och för en nybörjare lättbegripliga meningar: ; ”Min älskade make, här är så vackert väder. Solen skiner och det är varmt. Jag känner mig ledsen utan dig. Kom snart! Jag längtar efter dig från mor- gon till kväll, men ändå kommer du inte. Jag mår bra och arbetar så mycket jag förmår, men Poincarés bok är benigare än jag väntat mig. Jag får tala med dig om den, och vi få tillsammans gå igenom, vad som förefaller mig svårfatt- ligast.” Pierre återgår emellertid snart till sitt modersmål i sina brev till Marie: De bruka inledas med: ”mitt älskade lil- la barn” och i dem beskriver han sitt liv i Sceaux och ger henne detaljer om sitt arbete. Han talar också med stort all- var och intresse om det väntade lilla barnets utrustning — om dess blöjor och skjortor: i ”I dag har jag sänt dig ett postpaket, i vilket du kommer att finna ett par småbarnströjor av de två minsta storle- karna. Jag tror Madame P. har stickat dem åt dig. Den mindre modellen är bra för stickade och elastiska plagg, men om du syr tröjor av tyg, bör du rätta dig efter den större modellen. Du måste emellertid ha tröjor av båda stor- lekarna.” Plötsligt finner Pierre sällsynta och känsliga ord för att uttrycka sin kärlek: ”Jag tänker oupphörligt på min älsk- ling. Du fyller mitt liv. Jag skulle vilja äga andra, nya sinnen. Genom att helt och odelat koncentrera hela min själ på dig, borde jag kunna komma därhän att se dig, att följa dig i alla dina föreha- vanden och också att få dig att känna, hur helt jag går upp i dig i sådana stun- der. Men hur jag anstränger mig, lyc- kas jag ändå inte få någon bild av dig.” I början av augusti kommer Pierre till Port-Blanc. Vi misstaga oss emel- lertid, om vi antaga, att han, i oro över Marie, som nu är i åttonde månaden, ämnar tillbringa somaren i stillhet med henne. Med vetenskapares eller rättare sagt med dårars oförstånd beger sig vårt äkta par på en cykeltur till Brest, utan att ens dela upp färden i kortare etapper än vanligt. Marie försäkrar, att hon inte känner någon trötthet, och Pierre tror henne med glädje. Han lever i en dunkel men angenäm övertygelse, att Marie är ett övernaturligt väsen, som inte är slav under vanliga, mänsk- liga lagar. Till sist strejkar emellertid Maries fy- siska krafter, och hon måste, djupt för- ödmiukad, erkänna sig besegrad. Resan avbrvtes, och de båda makarna återvän- da till Paris, där Marie den 12:te sep- tember skänker livet åt en dotter — Iréne — ett välskapat barn och blivande Nobelpristagare! Doktor Curie överva- kar nedkomsten, och Marie Curie utstår födslosmärtorna med sammanbitna tän- der och utan att uppge ett enda skrik. Irénes födelse tycks ha försiggått utan mycket väsen och utan större ut- gifter. Vi finna i räkenskapsboken i ko- lumnen för ”extra utgifter” följande poster: Champagne tre francs. Telegram 1 frane 10 centimes. Och i kolumnen för ' ”siukdomsfall”: apoteksvaror och siuksköterska: 71 francs, 50 centimes. Hela september månads hushållsutgifter uppgå till 430 francs 40 centimes, och för att ge luft åt sin harm över den ovanligt höga summan har Marie under- strukit siffrorna 430 med två tjocka, ur- sinniga streck. pd Att välia mellan sin vetenskapliga bana och sitt familjeliv faller Marie helt enkelt inte in. Hon är fast besluten att utan fusk utföra såväl sina äktenskap- liga och moderliga som sina vetenskap- liga plikter. Och buren av sin okuvliga, lidelsefulla energi, lyckas hon i den tre- dubbla uppgiften. ; Marie till herr Sklodowski, den 10 november 1897: ' ”Jag ammar fortfarande min Hlla Reine”, fastän vi en tid hyste allvarliga farhågor, att jag inte skulle kunna fort- sätta. Under tre veckor gick hon häf- tigt ner i vikt. Hon såg dålig ut och verkade trött och slö. Sedan ett par dar tar hon sig igen. Om hon fortfar att öka i vikt, så fortsätter jag att am- ma henne. I annat fall får jag ta en amma åt henne, hur mycken sorg och hur stora utgifter detta än skulle be- reda mig. På inga vilkor vill jag skada mitt barn i dess utveckling. Vi ha ännu varmt och vackert väder. Varje dag tar Iréne en promenad i sol- skenet, antingen med mig eller med vår tjänsteflicka. Jag badar henne i en li- ten tvättbalja.” Men till slut måste Marie på läkarens uttryckliga befallning upphöra att am- ma sin dotter. Men morgon, middag och kväll, och även om natten, byter hon. själv på barnet, badar och klär det. Amman promenerar med lillan i Parce Montsouris, medan den unga modern ar- .