Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Midget-racing. En sport för unga stålmän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RES
lämpar sig midgetvagnarna bättre för
släta kurvor än för kraftigt doserade.
Kurvtagningen är här som alltid på ra-
cerbanan ett prov på förarens kallblo-
dighet och skicklighet vid ingången till
kurvan. Skulle sladden bli för våldsam,
slås bromsen till så hårt som möjligt för
att minska farten, ratten kastas om i
kurvans riktning och bakvagnen tvingas
härav i sladd. I samma sekund ställer
sig föraren på gasen för att ge kraft
på bakhjulen. Därigenom hålles vagnen
på marken och racern sladdar genom
kurvan. Skulle sladden bli för våldsam
lättar man på gasen och är den otill-
räcklig, åker spiken ytterligare i bot-
ten. Skulle ni försöka detta trick med
en standardvagn, är det tillrådligt att
vara iförd störthjälm!
Accelerationen är huvudsaken då det
gäller migetvagnar på en liten bana. En
förare kommer ingenstans i en midget:
racer då raksträckan är för kort även
om han har den mest fruktansvärda
toppfart. Vinnaren är den som kommer
först in i kurvorna, snabbast ut ur dem
och drar ifrån värst på raksträckan.
Sportens stjärnor
Detta gör de populära amerikanska
grabbarna Joe Garson och Ernie Gesel
med 60 hästars utombordsmotorer.
Johnny Peterson, som söker sin över-
man i midgetsportens hemland, USA,
bränner iväg med en 80 hästars J.A.P.,
en motor som är välkänd för t. ex. Sax-
torpspubliken. Gesels och Garsons mo-
torer drar upp fruktansvärt och ha
trots sin blixtsnabba acceleration en
toppfart som kommer konkurrenternas
vagnar att synas stå still på raksträc-
korna.
Men «dollarlandets stjärnor: Gesel,
Garson och Peterson, Jimmy Schneider,
Duke Nolin eller Ronald Householder
med sina utbordare och J.A.P.-motorer
kan inte avskräcka hundratals unga ra-
cerförare att störta sig in i leken och
pröva krafterna. John Swier t. ex., som
kör med en 90 hästars motorcykelmotor
under huven, håller kontakt även med
de bästa av dem. Hans vagn är troligen
den enda kedjedrivna på de östra sta-
ternas racerbanor, och han håller fast
vid den för dess goda acceleration och
kraftkoncentration i kurvorna. Den spa-
rar också vikt, säger han. Vad hans
konkurrenter på banan säger om saken,
lämpar sig inte för trycket men det
är just sådana olikheter i åsikter om
konstruktionen som gör midgetracing
till världens roligaste sport! En Jack
Yisitis t. ex. välsignar sin 16 cyl. 100-
: konstruerad just
Här några fyndiga
arrangemang på
Midgetracers. — Att
V -8:an tränger nå-
got är tydligt!
hästars snurra, som han påstår har
knäppts till 205 km/tim. inofficiellt.
Bland annat håller han också på sin
framaxel av rör och stötdämpare av
hävarmstyp. Å andra sidan tog Jack
Swier helt enkelt bort framaxeln och
använde i stället fjädrar, som medgav
hjulen att vika sig något i kurvorna,
vilket i sin tur betydde högre fart ge-
nom kurvan. Och så länge han håller sig
bland tätmännen står sig hans idé.
Bob Meyers är en
annan förare som
använder fjädrari
stället för fram-
axel, men hans
ubbordare kostar
mycket slantar —
hela 225 dollar.
Kostnaden betyder
en hel del då det
gäller utrustandet
av midgetracers.
En J.A.P., som är
för racerkörning,
kostar mer än 600
dollar, men trots
detta anses den av
många för att vara idealmotorn då den
ger toppresultat och håller för alla på-
frestningar. När den är i god kondi-
tion, stoppar den för gott och väl 15
lopp, medan en utbordare måste reno-
veras efter vart tredje eller femte lopp.
V 8:an anses av de flesta betyda för
mycket barlast, men trots detta ställer
det upp en V 8 i praktiskt taget varje
lopp. Man kan få ut mer än 140 km i
(Forts. på sidan 36.)
Lägg märke till Bob Meyers framaxel!
TEKNIK för ALLA 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
