ra ljusår är ingenting att komma med när det gäller att ange Vintergatssyste- mets utsträckning i rymden, den uppgår nämligen till 25 000 ljusår och som jor- den befinner sig i närheten av detta sy- stems centrum, kan man grovt uppskat- ta avståndet från oss till Vintergatans yttersta ände till ekvatorialplanet till omkring 12 500 ljusår. Hur man mäter avstånden i rymden skola vi inte gå in på här, astronomerna tillämpa numera en slags Gallupmetod för sina pejlingar av djupen i rymden, det må vara nog sagt i det här samman- hanget. Det är emellertid klart att upp- täckten av flera vintergatssystem utan- för vårt eget ledde tanken till möjlig- heten att det kanske finns något system för alla dessa vintergator också, eller att m. a. o. dessa själva ingå som en- heter i en Vintergatornas Vintergata, liksom de enstaka solarna och solgrup- perna äro enheter i vår gamla vanliga Vintergata. Ja, den möjligheten avvisa inte våra dagars astronomer. Man har ingen säker uppfattning om hur många vintergatssystem som egentligen finns utanför vårt eget, men de fotografiska resultat man uppnått med nutidens stör- Har den moderna tekni- ken nått gränsen för vad som kan åstadkom- mas när det gäller lins- och spegelslipning? sta instrument gör det sannolikt att man får uppskatta antalet till åtskilligt över 30 miljoner. Man har vidare funnit att detta myller av vintergator inte är likformigt utbrett i rymden, vilket ger stöd åt tanken på en Vintergatornas Vintergata, eller det metagalaktiska sy- stemet, som astronomerna kalla denna överenhet. Man har vidare funnit sig ha anledning att uppskatta detta systems dimensioner till omkring 800 miljoner ljusår i längdriktningen och cirka 250 miljoner i tvärriktningen, avstånd som äro så svindlande att siffrorna egent- ligen inte säga oss vanliga människor något alls. Denna summariska betraktelse över hur universums gränser utvidgats under seklernas gång leder osökt fram till frå- gan: har man nu uppnått gränsen för vad vi kunna uppfatta med våra instru- ment eller kunna astronomerna hoppas att tränga ännu längre ut i rymden? Vad instrumenten beträffar är det svårt att svara på frågan. De ha utan tvivel nått gränsen för vad den moderna tekniken kan åstadkomma i fråga om lins- och spegelslipning. Vad teknik och forskning beträffar, skall man dock aldrig säga aldrig, ingen vet vad morgondagen kan komma att medföra. Men astronomerna ha många möjligheter att med alltjämt utvecklade arbetsmetoder studera det observationsmaterial, som erhålles med nutidens jätteinstrument och det kan tänkas att nya metoder komma att ge utförligare svar på en del frågor. Så mycket torde emellertid vara säkert, att man kar fog för uppfattningen att vårt stjärnsystem och de andra vintergats- systemen äro uppbyggda och utbredda genom rymden på ett sätt, som uppfyller villkoren för existensen av en oändlig värld. Och så stå vi där igen med vår oför- måga att fatta vad en oändlig värld in- nebär! Karl Modin. TEKNIK för ALLA 9