Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Universums gränser. En orienterande uppsats om astronomiens möjligheter, av Karl Modin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra ljusår är ingenting att komma med
när det gäller att ange Vintergatssyste-
mets utsträckning i rymden, den uppgår
nämligen till 25 000 ljusår och som jor-
den befinner sig i närheten av detta sy-
stems centrum, kan man grovt uppskat-
ta avståndet från oss till Vintergatans
yttersta ände till ekvatorialplanet till
omkring 12 500 ljusår.
Hur man mäter avstånden i rymden
skola vi inte gå in på här, astronomerna
tillämpa numera en slags Gallupmetod
för sina pejlingar av djupen i rymden,
det må vara nog sagt i det här samman-
hanget. Det är emellertid klart att upp-
täckten av flera vintergatssystem utan-
för vårt eget ledde tanken till möjlig-
heten att det kanske finns något system
för alla dessa vintergator också, eller
att m. a. o. dessa själva ingå som en-
heter i en Vintergatornas Vintergata,
liksom de enstaka solarna och solgrup-
perna äro enheter i vår gamla vanliga
Vintergata. Ja, den möjligheten avvisa
inte våra dagars astronomer. Man har
ingen säker uppfattning om hur många
vintergatssystem som egentligen finns
utanför vårt eget, men de fotografiska
resultat man uppnått med nutidens stör-
Har den moderna tekni-
ken nått gränsen för
vad som kan åstadkom-
mas när det gäller lins-
och spegelslipning?
sta instrument gör det sannolikt att
man får uppskatta antalet till åtskilligt
över 30 miljoner. Man har vidare funnit
att detta myller av vintergator inte är
likformigt utbrett i rymden, vilket ger
stöd åt tanken på en Vintergatornas
Vintergata, eller det metagalaktiska sy-
stemet, som astronomerna kalla denna
överenhet. Man har vidare funnit sig ha
anledning att uppskatta detta systems
dimensioner till omkring 800 miljoner
ljusår i längdriktningen och cirka 250
miljoner i tvärriktningen, avstånd som
äro så svindlande att siffrorna egent-
ligen inte säga oss vanliga människor
något alls.
Denna summariska betraktelse över
hur universums gränser utvidgats under
seklernas gång leder osökt fram till frå-
gan: har man nu uppnått gränsen för
vad vi kunna uppfatta med våra instru-
ment eller kunna astronomerna hoppas
att tränga ännu längre ut i rymden? Vad
instrumenten beträffar är det svårt att
svara på frågan. De ha utan tvivel nått
gränsen för vad den moderna tekniken
kan åstadkomma i fråga om lins- och
spegelslipning. Vad teknik och forskning
beträffar, skall man dock aldrig säga
aldrig, ingen vet vad morgondagen kan
komma att medföra. Men astronomerna
ha många möjligheter att med alltjämt
utvecklade arbetsmetoder studera det
observationsmaterial, som erhålles med
nutidens jätteinstrument och det kan
tänkas att nya metoder komma att ge
utförligare svar på en del frågor. Så
mycket torde emellertid vara säkert, att
man kar fog för uppfattningen att vårt
stjärnsystem och de andra vintergats-
systemen äro uppbyggda och utbredda
genom rymden på ett sätt, som uppfyller
villkoren för existensen av en oändlig
värld.
Och så stå vi där igen med vår oför-
måga att fatta vad en oändlig värld in-
nebär!
Karl Modin.
TEKNIK för ALLA 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
