Figi- 2. kolloidalt guld. De smala bleka trådarna är virus och de svarta punkterna kol- loidalt guld. Förstoring c:a 42000 ggr. Tobaksmosaikvirus med wutfällt Er vanlig öppen spole verkar för elek- tronstrålningen, som en konvex glas- lins för ljusstrålningen. En dylik spole sammanbryter alltså den från en punkt på spolens axel kommande strålningen till en annan punkt på axeln. Elektron- strålens väg genom spolen är icke rät- linjig, men detta har ingen betydelse för avbildningen utan man kan räkna med att spolen verkar som en vanlig lins. I jämförelse med glaslinserna ha dessa linser den stora fördelen, att brännvid- den kan ändras genom variationer av strömstyrkan i spolen. Det verkar allt- så på samma sätt som om man trycker ihop en glaslins från kanterna och på så sätt ändrar brännvidden. En vanlig öp- pen spole är ej någon god lins och man förser den därför med en magnetisk av- skärmning. Härigenom erhåller man framförallt en kort brännvidd, vilket är nödvändigt, om man skall få någon hög- re förstoring utan alltför stora dimen- sioner på apparaturen. På grundval av de magnetiska avskärmade linserna har elektronmikroskopet enligt Borries och Ruska utarbetats. Själva uppbyggnaden av elektronmik- roskopet är principiellt lika den av ljus- Lampa Elektronströleror Samlingslrns Samlingsspole Objektbord Objektsluss Objektiv Objektivspole 7ub Objektivtub 9 | Okvlar Projektionsspole | Utdrag Projektiorrstub Fotokasett Fofokasett och fotosluss Ljusmikroskop Elektronmikroskop TEKNIK för ALLA Fig. 4. Förstöring av en tarmbakterie [640] bakteriofager. Bilderna visa hur den gradvisa upp- lösningen av bak- terierna = fortskri- der. Förstoring c:a 7700 ggr. mikroskopet. Upptill ha vi som ljus- källa en-glödkatod, som kan ges en spän- : ning på upp till 75 kV. Genom ett hål i anoden uttränger elektronstrålen, går sedan genom en kondensorspole och fal- ler på objektet. Strålningen absorberas och avböjes delvis på de partier av ob- jektplanet, där några partiklar finnas. Objektivspolen avbildar nu objektplanet på ett bildplan, som är försett med en lysskärm. Man får alltså en bild, som kan iakttagas på lysskärmen. Denna är emellertid försedd med ett litet fint hål i mitten. Den strålning, som passerar genom hålet, fortsätter till en ny spole, projektionsspolen. Bilden efter denna erhålles i bildplanet på en andra lys- skärm. Elektronmikroskopet skiljer sig i fle- ra viktiga hänseenden från ljusmikrosko- pet. Då elektronstrålningen ej är syn- lig, måste man för att iakttaga bilden använda lysskärmar. Elektronstrålning fordrar vakuum, varför hela mikrosko- pet måste inbyggas i ett evakuerat rör och anordningar finnas för att införa såväl objekt som fotografiskt material i vakuum. Mikroskopet får vidare stora dimensioner på grund av att förstorin- gen är hög. På fig. 1 synes det sista utförandet av Siemens elektronmikro- skop. Taket är utbyggt som berörings- skydd för högspänningsaordningen. OPb- jektslussen är utförd som en kran med axeln vinkelrätt mot instrumentet. Slussanordningen för plåtar och film är försedd med en särskild lysskärm, som utifrån kan fällas åt sidan. Med hjälp av denna sker inställningen för expone- ringen. Tiden för en exponering är av storleksordningen 1 s. Under mikroskop- röret ha alla manöveranordningar för mikroskopet samlats. I stativet bakom mikroskopet finnas vakuumpumparna Fig. 3. Siemens a sy, elektronmikroskop. AL HONA AA a EE Finlelak le Principutförande | och jämförelse H med ljusmik- Hi ; ko Objekt roskop. =/3 Hellarnbild Pig. 5. Bakterier av hönstuberkulos. I den fa vänstra bilden äro bak- ER EEAbi Ad SR NTA ; TE Strölg ången upplösta genom behand- ling med eter. Försto- ring c:a 8 000 ggr. inbyggda. Vakuum bör hållas vid 10-1— 10-55 mm Hg. Med detta utförande av elektronmikroskop når man för närvar- ande en upplösning av cirka 4 mu. För- storingen kan variera mellan 4000 och. 40 000 ggr. Många andra forskare sysselsätta sig även med denna nya gren av vetenska- pen. Prof. Siegbahn vid Nobelinstitutet i Stockholm har byggt ett exemplar en- ligt samma huvudprincip, alltså genom- "strålningstyp med magnetiska linser. Tysken H. Mahl vid AEG har utfört ett mikroskop med <elektostatiska linser. För styrning av elektronstrålarna an- vända dessa linser det elektriska fältet i stället för det magnetiska. Med detta mikroskop uppnås mindre förstoring, men fotografiska bilder kunna starkt ef- terförstoras. Den tyske forskaren v. Ar- denne har utfört flera olika mikroskop- typer och uppnått synnerligen goda re- sultat. På senaste tiden ha även ameri- kanerna börjat intressera sig för detta område och Zworykin vid RCA i Ame- rika har utfört ett mikroskop, som i stort sett liknar Siemens-mikroskopet. He går det nu till att man kan få en bild i elektronmikroskopet? Vi veta, hur ett ämne ser ut i vanligt ljus men vi veta ej, hur det ser ut i elektron- ljus. Elektronstrålningen åstadkommer en bild, därigenom att elektronstrålarna vid gång genom objektet avböjas och bromsas = proportionellt mot objektets täthet och tjockhet, d. v. s. proportio- nellt mot den massa, som strålarna träffa på. Man erhåller då ljusa och mörka partier, beroende på den massa, genom vilken strålarna passera. Någon genomskinlighet för vissa ämnen finnes ej. I varje fall har man hittills ej upp- täckt någon. Färgen kan man givetvis ej iakttaga. Den erhållna bilden har vissa nackdelar men även vissa fördelar. Vissa i ljusmikroskopet ganska genom- skinliga föremål, t. ex. bakteriehår, sy- nas lätt i elektronmikroskopet. För att kunna bestråla ett objekt mås- te man införa det i vakuum och utsätta Vakuum är det för elektronstrålarna.