Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blixten och segelflyget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=
AINIE
FLEST VA Vs Te
rå
V ASIN 241 L
VU dUGd)A
ABtora
OCH SEGELFLYGARE
——
V id en vinschstart med övnings-
; segelplanet S 17 fick segelflyg-
Wärare E. von Euw från SC Lutzern
på ett högst oväntat sätt stifta be-
kantskap med den elektriska ener-
gien i lufthavet, strax innan en åsk-
front inträffade över Luzern.
va När planet hade nått en höjd av
(8 200 m över marken, fattade fö-
raren utlösningsspaken för vinsch-
linan. Denna består av ett trä-
handtag, fäst vid en ståltråd, som
för till utlösningsanordningen. Då
han nu råkade vidröra denna stål-
tråd, fick han en mycket kraftig
elektrisk stöt, som åtföljdes av en
tydlig knall. Då vår pilot inte lyc-
kades finna några uppvindar, lan-
dade han efter en kort glidflykt på
startplatsen. Den något överraska-
de segelflygarens vänstra arm värk-
te lång tid efteråt och uppvisade
röda strimmor, liknande dem som
vanligen uppträda vid infektion i
lymfkörtlarna vid handinfektion.
Dessa strimmor försvunno emel-
t Pertid strax efteråt, utan att piloten
sedan hade något obehag härav.
Hur skall man då kunna för-
klara denna urladdning av elektrisk
energi? Vi måste antaga, att i när-
heten av åskfronten hade uppträtt
elektriska spänningar i de
nära jorden liggande luftlagren,
vilka spänningar delvis hade blivit
isolerade genom den torra och var-
ma luften över marken. Vinschli-
nan till det stigande planet verkade
nu såsom en jordledning, då den
stod i kontakt med vinschtrumman
på det direkt på marken uppställda
vinschstativet. (Man frågar sig nu,
hur det hade gått, om vinschen ha-
de varit monterad på en bil, som
genom gummiringarna var isolerad
från jorden).
Om nu vinschlinan tjänstgjorde
såsom <:motståndslös jordledning
för den uppträdande elektriska
energien i de högre liggande luft-
lagren, bur skall man då kunna för-
klara spänningen vid denna teore-
tiskt slutna strömkrets, som gav
piloten en strömstöt? Varje segel-
flygare vet, att spaken av stålrör
står i praktiskt taget motståndslös:
förbindelse med ett helt system av
styrlinor av stål. Dessa styrlinor,
som nå långt i vingspetsarna och
planets stjärt bilda nu en förläng-
ning av den såsom jordledning ver-
kande vinschlinan. Men då roder-
linorna genom att maskinen var av
träkonstruktion voro isolerade från
utlösningsanordningen, bildades så-
lunda ett avbrott i den genom ro-
derlinorna förlängda jordförbin-
delsen.
Då nu piloten med sin högra
hand (trots bakelit- eller gummi-
handtag) håller i spaken som står
i förbindelse med <roderlinorna,
slutes den genom roderlinorna för-
längda strömkretsen i detta ögon-
blick, emedan flygaren samtidigt
med högra handen håller i utlös-
ningsanordningen. Då den elektris-
ka energi, som under maskinens
stigning uppmagasinerats i de me-
E Sn
Genom induktion kan den
atmosfäriska elektriciteten
bilda ganska livsfarliga
spänningar ull och med
I ett hier segelflygplan. Läs
om hur man garderar sig
mot sådana risker.
talldelar, som stå i ledande förbin-
delse med roderspaken, nu kan av-
ledas till jorden genom Wwiren, blir
följden en plötslig urladdning
(knall).
å grund härav kommer man till
den slutsatsen, att det vore till- -
rådligt att med varandra förbinda
alla de metalldelar, som piloten
kan komma i beröring med, såsom
man brukar göra på motorplan.
Det viktigaste vore dock en elek-
triskt motståndslös förbindelse mel-
lan roderdelarna och den metall-
spak, som under högstarten (och
även vid flygsläpstart) står i för-
bindelse med wiren. På så sätt
skulle man med enkla medel kunna
eliminera sådana överraskningsele-
ment, som vår segelflygkollega från
Luzern blev utsatt för. Man tar
alltså (om man kan få tag på) en
koppartråd av inte alltför klen di-
mension (helst 2—3 mm tjock) och
förbinder ordentligt åtminstone ro-
derdelarna och utlösningsanord-
ningen, varmed menas, att man
måste undvika sglappkontakter.
Men framför allt måste denna in-
vändiga ”åskledare” göras så, att
den ingenstans ligger i vägen för
hävstänger och andra rörliga delar,
som har med styrningen att göra,
så att man inte riskerar att låsa
manövreringsorganen därmed.
Den som på grund av brist på
tråd eller tid fått avstå från de
ovan skisserade säkerhetsåtgärder-
na måste åtmistone isolera hand-
tag och hävarm till utlösningsan-
ordningen, så att han kan starta en
flygning i åskväder utan gummi-
handskar. Om även detta förslag
är outförbart, kan ju piloten starta
utan vinsehwire genom att han så-
som i den gamla goda tiden låter
sig startas med hjälp av gummirep.
TEKNIK för ALLA : 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:05:41 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfa/1944-2/0019.html