BORRNING Borrverktyg. piralborren (fig. 115), som är det van- ligaste borrverktyget för borrning av hål med mindre diametrar än 100 mm, är försedd med två högergående spiral- spår a, varigenom de vid 'borrspetsen bortskurna spånen tvingas upp ur hå- let vid verkty- gets högerrotation. Borrkroppen göres vanligen med släpp- ning upp mot fäs- tet för att undvika att styrkanterna b slitsas ovanför skä- ren vid borrning i djupa hål. Diame- terminskningen upp mot fästet är van- ligen omkring 0,1 mm per 100 mm:s längd. Borrens kär- na göres däremot grövre mot fästet för att minska Fig. 115. Spiralborr. verktygets <benä- genhet för böjning och vridning vid större matningstryck. Figur 116 visar likheten mellan spi- ralborrens skär och eggen på ett svarv- stål. Spånvinkeln är vid borren lika stor som spiralvinkeln. Vid borrar, som äro avsedda att användas i olika material, göres spiralvinkeln vanligen 30”. Då man bearbetar ett större parti arbets- stycken av ett visst material, är det emellertid lämpligt att använda borrar, vilkas spånvinklar äro anpassade för materialet i fråga. Härvid gälla samma regler som för spånvinklarna på svarv- stål. Borrar för hårda eller spröda ma- terial, som ge korta spån, arbeta bäst med små spånvinklar, medan stora spån- vinklar äro ändamålsenligare för mjukt och segt gods (långspåniga material). Figurerna 117—119 visa specialborrar med olika spiralvinklar. För mässing (fig. 117) är spiralvinkeln c:a 20”, för stål, gjutjärn och brons 30?” (fig 118) och för koppar, aluminium och lättme- taller (aluminiumlegeringar) 40—45”, fig 119. Vid borrning av mässing med vanliga 30?:s borrar avslipas dessa vid skäret, så att spånvinkeln blir 0” (fig 120). Genom detta undviker man, att 14 TEKNIK för ALLA 10/111944 -r NV Med en uttömmande redogörelse för olika borrverktyg börjar det kapitel i Teknik för Allas yrkeskurser, som skall behandla borrning. Det kommer att bli lika lärorikt och välinformerat, som de tidigare artiklarna varit, därför borgar författaren, ingenjör Olle Ekberg, som under den relativt korta tid han svarat för yrkesundervisningen i våra spalter hunnit förvärva en grundmurad popu- laritet hos läsekretsen. Tidigare avsnitt återfinnas i TFA nr 37, 39, 41, 43, 45, 47, 49, 51/52 1943; 1—10, 12—18, 20—21 1944. Nästa införes i TFA nr 24, N SJ borren gräver sig in i materialet och fastnar eller att arbetsstycket lossnar under arbetet. de ömtåliga hörnen i enlighet med fi- gur 126. När spiralborren slipas, bildas vid Borrens släppningsvinkel, Zz å mätt vid omkretsen, göres för Snanvinkel handmatning c:a 6—10”, fig. (Spiralvinkel) 121. För stor släppning medför vid handmatning, att borrma- skinsspindeln skakar och hålet blir orunt, för liten släppning gör, att verktyget skär dåligt Slänpnpnin (SKrarknicg I) Fig. 116. eller inte alls, emedan borrens skär i det senare fallet komma att ligga an vid bakkanten. Vid maskinmatning an- passas släppningsvinkeln efter lutning- en av den skurna spiralytan (visas schematiskt å fig 122 och 123). Då borren slipas för hard, gör man spetsvinkeln (fig 124) c:a 120”. Detta är en vinkel, som är lätt att uppskatta, då den är tredjedelen av ett varv. En plåt- mall enligt figur 125 är ett gott hjälp- medel vid handslipning av relativt stora borrar, emedan man med dess tillhjälp kan kontrollera, dels att skären äro lika långa och dels att de ligga i rätt lutning i förhållande till borrens centrumlinje. När större anspråk ställas på slipning- ens noggrannhet användas speciella borrslipsmaskiner. Härvid ger man spetsvinklarna de värden, som äro lämp- liga för olika material, för stål och gjut- järn vanligen 118”, för mässing, brons, koppar och aluminium c:a 1385”. Vid borrning i gjutjärn ökas skärens utslit- ningstid, om man från början slipar av kärnan en ås, fig 127. Denna ås, kärn- skäret, gör stort motstånd vid borrens inmatning, då den ej bildar någon skä- Uppifrån och ned fig 117—119. De visa resp. spiralborr för mässing, spiralborr i standardutförande med 30? spiralvin- kel samt borr för bearbetning av alumi- | nium och lättmetaller.