MEET hemförde då till Vingarna och Sverige vår hittills största internationella fram- gång genom seger i den individuella täv- lingen. Det svenska laget hemförde en överlägsen lagseger före U.S.A. Det är emellertid inte meningen att här uppräkna alla Vingarnas framgång- ar på tävlingsbanan. Om man skulle nämna några flera så vore det i så fall att de två Nordiska Mästerskap, som hittills avhållits, båda vunnits av ”ving- ar”, nämligen Björn Andersson och Ar- ne Blomgren. Man kan utan större överdrift påstå, att den första epoken i modellflygets:hi- storia dominerades av Vingarna. Men mot slutet av 30-talet blev konkurren- sen från landsorten allt starkare, och då kriget kom och materialsvårigheterna växte, började segelmodellerna, som ald- rig direkt omhuldats i Vingarna, bli näs- tan allenarådande på tävlingarna. Lands- ortsklubbarna hade sedan gammalt goda segelmodellflygare, och som en hel del av Vingarnas gamla stjärnor tappat in- tresset, började situationen på tävlings- fronten se ganska hotande ut för stock- holmarna. Det blev i början några rätt så svidande nederlag, beroende på att landsortsklubbarna, framför allt den liv- aktiga Linköpingseskadern, obestridligen hade mera tävlingssäkra modeller än ”vingarna”, som ganska länge envisades med att bygga s.k. pappersdrakar. Dessa visade alltför stort inflytande från mo- tormodellerna med smäcker konstruk- tion, klädsel av japanpapper, o.s.v. Pap- persdrakarna flög utmärkt — när det inte blåste för mycket. Men under täv- lingsförhållanden, när det gällde att kun- na flyga under vilka betingelser som helst, kom de ohjälpligt till korta. Småningom hade man emellertid expe- rimenterat nog med ”pappersdrakarna” i Stockholm, och en ny generation segel- 26 TEKNIK för ALLA 8/6 1945 flygare, bland vilka de mest kända äro Segerfelt, Löwen-Åberg och Rune An- dersson ”Bananen”, kunde med framgång ta upp kampen med det övriga landets modellflygare. Under de senare åren har också tävlingsresultaten tydligt vi- sat, att Vingarna fullt upp kan mäta sig med det övriga landet när det gäller se- gelmodeller. Men modellflyget har ut- vecklats snabbt de senaste åren, och den tid är säkert för alltid förbi, när Ving- arna kunde raka hem rubb och stubb från prisborden. Detta sörjer ingen ”vinge” över, ty ju hårdare konkurren- sen är, desto roligare är det att tävla. Sammanhållningen och andan i klub- ben har alltid varit god, vilket till stor del måste tillskrivas styrelsen, som näs- tan undantagslöst be- stått av aktiva eller f. d. modellflygare. Mannen farmför andra bakom Vingarnas segrar är ”Pappa” Stark, som ald- rig tvekat att offra sin tid på klubben. Även om ordförandeskapet nu övergått till nästa gene- ration Stark, så betyder inte det att han lämnat klubben åt sitt öde, utan ”Pappa” Stark är fort- farande en lika nödvän- dig som populär person, som inte saknas när Vingarna är i elden på tävlingsbanan eller när det gäller arbetet bakom kulisserna. När det gäller med- lemsantalet har Vingar- na aldrig varit någon storklubb, ett tråkigt faktum som dock till Paris 1938. Svenska laget med fabr. Stark t. h. diskuterar taktik före det stora slaget. Och i bilden nedanför har Börje Stark börjat dra upp sin kärra me- dan Björn Andersson håller i. Gentlemännen i bakgrunden äro Wentzel (med pipan) och Stark. stor del förklaras av att man haft stän- diga bekymmer. med klubblokalfrågan ända till senaste tid, och därför inte kun- nat anordna nybör- jarkurser i den ut- sträckning som va- rit önskvärt. I stäl- let har man strävat efter att få så god I många former har stockholmar- na fått stifta be- kantskap med modellflyget. Här syns Bengt Blom- gren och Anders Deurell i skönt sällskap på ”Vi som = vill opp”. Klar för start: Arne Blomgren med ”Camilla”. kontakt mellan medlemmarna som möj- ligt och skapa en elitförening, vilket man ju lyckats ganska bra med. För några år sedan höll sig klubben med egen tidning, som tyvärr inte gjor- de någon större ekonomisk succé, och därför endast utkom i tre nummer. Den hade det symboliska namnet ”Spännvid- den”, och i det första numret hittar vi artiklar om olika vingprofiler, ”Stall Ulvsundas trimningstips” o.s.v. Trots sitt fåtal har nog Vingarnas medlemmar gjort en ganska god propa- - ganda för modellflygningen i Stockholm. Många tävlingar och uppvisningar har gått av stapeln på Gärdet, och det finns väl knappast någon stockholmare som inte har stannat på Gärdet under sön- dagspromenaden och beskådat ”modell- planens ystra lek i skyn”, som en kåsör uttryckte sig i en av morgontidningarna för någon tid sedan. Många gånger har ”vingarna” demonstrerat sina kärror för intresserade åskådare och suckat mer än en gång när någon vänlig själ prövat styrkan hos klädseln genom att köra fingrarna tvärs igenom den och se- dan ursäktande konstaterat att ”dom där modellerna är ju alldeles för sköra” och rekommenderat att göra dem massiva. När Vingarna i sommar firar sitt 10- årsjubileum sker det som sig bör med ett ganska omfattande tävlingsprogram. Först blir det i början av juni skol- tävlingar och en uppvisning, och sedan i mitten av juli stora tävlingar, vid vilka man hoppas på deltagare från hela Norden. Kan man tänka sig ett bättre sätt att fira 10-årsdagen? S. B.