RR RASA Hallå, hallå . . Qyweetheari — låter det inte vackert. Och det syftar också på något vackert, den illegala radiomottagare, som folken i de ockuperade länderna använt under kriget. Det är en liten batteridriven ap- parat avsedd för små specialtillverkade hörtelefoner. Den har varit till ovärder- lig hjälp för hemmafrontens underrättel- seväsende. TfÅA haft förbindelse med några legationer i Stockholm för att få låna ett exemplar för en detaljerad beskrivning, men det har visat sig ogör- ligt hittills. Apparaterna kan bli av be- tydelse på annat håll eftersom kriget inte är slut överallt än — men vi skulle få komma igen. Och vi kommer åter. Under tiden få vi trösta oss med ett uppslag, som kommer från läsekretsen. Herr Erie Quick i Linköping har sänt oss ett förslag som vi uppmana särskilt den yngre läsekretsen att försöka sig på. Det gäller att bygga små — och billiga! — resemottagare, gärna av kristalltyp. Dessutom föreslår herr Quwick, att dra fram en gammal koppling från 1924 ur glömskans djup. En god idé. Det finns TfA:s radioruta 5. Kombinationer av motstånd eller drosslar. ; När man kopplar ett antal motstånd Ri, R2, Rz3, osv. i serie, dvs. efter varandra (så att strömmen flyter från det första motståndet till det andra, genom detta till nästa. osv.) blir resulterande motståndet R lika med summan av alla delmotstånden. R = Ri de R2 SE Rz3 dt PI IOAC Vid parallellkoppling av motstånden (ström- banan grenar sig då i flera grenar, en för varje motstånd, för att sedan löpa ihop igen) får man följande formel: AN NE DE E g tG R Ri R2 Rz Vid serie- eller parallellkoppling av enbart drosslar gäller samma formler. Kombinationer av kondensatorer. När man skall koppla ihop kondensatorer på olika sätt förhålla sig dessa precis tvärt emot motstånden. Vid parallellkoppling av ett antal kondensatorer Ci, C2, C3' ' ' blir den resulterande kapacitansen C lika med summan av delkondensatorernas kapacitans eller C = Ci + (SE (OAS IRGRE Vid seriekoppling av ett antal kondensatorer däremot får man resulterande kapacitansen C ur denna formel: I I I I É [RN as Ca a [SL 32 TEKNIK för ALLA 8/6 1945 mycket roligt i de gamla årgångarna av Radioamatören m. fl., som brukar vara tillgängliga på alla bibliotek. he BILLY. Stör ej grannen. Vid det alltmer populära nattugglandet på kortvåg behöver man ibland ett se- parat hörtelefonuttag med möjlighet att koppla ur högtalaren för att inte störa grannarna. + ce S-märkt ringlednings- transformator RR Schema för inkopplingen av hörtelefon. På allströmsapparater kan man inte koppla in hörtelefonen medelst konden- satorer, eftersom — vid drift på växel- ström — nätspänningen inte låter sig stoppas av så stora kondensatorer som det behövs. Den ordinarie utgångstrans- formatorn kanske inte heller är så till- fredsställande ur säkerhetssynpunkt, att man bör koppla hörtelefonen till sekun- dären på den. Med en S-märkt ringled- ningstransformator torde man emellertid vara på den säkra sidan. För att koppla ur högtalaren använder man en S-märkt. en-polig tvåvägsomkastare, som ersätter högtalaren med ett motstånd. Detta mot- stånd, som endast är nödvändigt vid pen- todslutrör, bör ha en storlek motsvarande högtalarimpedansen. Känner man inte till denna, går det i regel bra med 5 000 ohm, 2 watt. Högtalaren i schemat får representera både högtalaren själv och eventuell ordi- narie transformator. Om sådan finnes är det dock bättre att lägga omkastaren i dess sekundärkrets på sådant sätt, att högtalaren ersättes med ett motstånd, om man inte vet talspolens impedans kan man taga ett medelvärde: 5 eller 10 ohm. Högtalartransformatorn tar då hand om anodlikströmmen, så att inte ringled- ningstransformatorn blir likströmsmag- netiserad. Ringledningstransformatorn bör vara för primärt 110—130 V. Skulle den göra att ljudet från den ordinarie högtalaren blir sämre, så kan man ju ansluta den över det extra motståndet i stället, så att transformatorn bli urkopplad när högtalaren användes. Sven Sahlin. Enkel gallerkontakt. När man behöver en gallerkontakt till ett amerikanskt radiorör av den gam- la hederliga glastypen med 5, 6 och 7 | Cd stiftssockel kan man reda sig med en pennhållare, som man böjer till som fi- guren visar. Den lilla bucklan i änden på ”skaftet”, den som gör att pennan sitter kvar i fickan, kapas bort och ev. förnick- ling skrapas noggrant av, innan man löder. Till metall- och octalrör passar nog inte denna anordning, men då kan man ofta böja en krokodilklämma så att den sitter ordentligt. Julius. Ett gott förslag. J2 skulle vilja föreslå att TfA:s lä- sare bygga små miniatyrmottagare gärna med hörlur. De s. k. reseradio- apparaterna som finnas i handeln är allt för klumpiga att ha med sig i skog och mark. Jag tror att en ny radiohobby kan väckas genom miniatyrmottagaren. Det finnes en gammal kristallapparat, som jag vill dra fram ur glömskans djup: nämligen den som beskrevs i ”Radio” år- gång 1924. Det är en kristallkoppling, som har egenskapen att verka med åter- koppling (utan rör). Med en hälsning till TfÉA och alla ra- dioamatörer. Eric Qwick. Knep med bananpropp. et är ofta svårt att montera banan- proppar på klena ledningar då skru- ven på propparna i regel kniper av trå- den. Vill man vara säker på att ledning- en ej skall gå sönder kan man använda sig av detta monteringssätt. Det har vi- sat sig synnerligen effektivt vid kopp- ling av pick-up- och hörtelefonledningar. Klipp av en 40 mm lång kopplings- tråd (ej klenare än 1 mm) och bocka en ögla i ena änden. Knyt fast den ledning som skall användas i öglan, så att en 20 mm lång ända blir utanför öglan. På detta sätt får man en effektiv avlast- ning för ledningen. Tag bort isoleringen 10 mm i änden på ledningen och löd fast ledningen något nedanför öglan på kopp- lingstråden. Montera fast bananproppen och se samtidigt till att den avisolerade delen på ledningen helt kommer in i ba- nanproppens isolerade hölje. Eja. I | I ) i