örsta synbara följden av vårt dykar- intresse blev hjälm nr 1, vilken Hen- ry byggde år 1934. Denna hjälm an- vändes emellertid inte mycket dels där- för att den var för stor, dels emedan fönstret (precis som på bröderna Ek- holms ”hjälm”) var för litet och satt för högt upp. Intresset svalnade emellertid inte och i juni 1943 byggde Henry hjälm nr 2 färdig. Hjälmen har förut varit en trycklufttank med 5 mm tjockt gods av aluminium. Fönstret i hjälmen är av 8 mm tjockt spegelglas och diametern på den glasyta, som man ser genom mäter 230 mm. Ramen, som trycker gla- set mot hjälmen, är en navkapsel av märket Opel. Skavskyddet runt neder- delen på hjälmen har gjorts av ett cykel- däck. Tyngderna bestå av bly, igjutna i fodral av mässing, tyngden fram väger ca 8 kg, tyngden bak ca 9 kg. Slangen består av en vanlig trädgårdsslang, 7” invändig diameter i två längder om 15 och 25 m. Slangarna är hopkopplings- bara. Pumpen är en vanlig bilpump av gängse typ, till vilken konstruerats en backventil. Till denna dykutrustning " har jag konstruerat en telefonanlägg- ning, vilken fungerar perfekt. Minimi- mått för dykarhjälmen äro: höjd 430 mm, diameter 260 mm, axelurtag 100 mm, fönster 230 mm. En lördagseftermiddag blev appara- ten klar, och transporterades till Särö i och för avprovning, och som vwvi i ivern inte kunde vänta till påföljande dag med detta, cyklade vi ner till sjön strax söder om Särö, med grejorna, trots att klockan hunnit bli 2200. Vä- dret var kyligt och det var kallt både i vattnet och på land, men ingenting av- skräckte oss nu. I en hast fick vi gre- jorna klara. Slangen lades ut i slingor Bröderna Ekholms artikel om amatördykning i TfÅ:s senas- te julnummer väckte mycken uppmärksamhet, och en stor del av pressen tog upp ar- tiklar i ämnet. Två bröder från Göteborg skildrar nu si- na äventyr med dykning som K Hobby allt. sedan 1934. X( Vad de ha att berätta är både spännande och rolig läsning som säkert kommer att locka äventyrslystna pojkar att själva bli amatördykare 3 och att få stifta bekantskap med dykarens fascinerande värld. ; a på berghällen, varifrån vi skulle stiga ned. Pump och slang samt kopplingar provades, allt befanns i sin ordning och förste man hoppade i vattnet, sam intill berghällen, där vattnet var halvannan meter djupt och axlade hjälmen sedan vi kommit överens om signalerna, vilka skulle bestå av olika antal korta snabba pumpslag i följd. Ett för övrigt enkelt | och effektivt signalsätt, då vi till att | börja med inte hade telefonanläggning- en klar. Första dykningen gick över förvän- tan bra, och vi ”hantlangare” fick vän- ta på berghällen i fem minuter, innan dykaren gjorde min av att närma sig nedstigningsplatsen. Under väntetiden gingo diskussionens vågor högre än vågorna över dykarens huvud om vad han kunde se på bottnen. Djupet där han befann sig var nära fyra m och på- grund av att det skymde kunde vi ej iakttaga hjälmen eller dy- karen i vattnet, men av bubblornas läge att döma, promenerade han fram och tillbaka i relativt snabb takt. Vid sina promenader sträckte dykaren slangen ibland så hårt att pumpen höll på att gå ifrån pumpskötaren och vi fick till- fälle att prova våra signalers effektivi- tet. Fyra snabba, korta pumpslag be- TEKNIK för ALLA 9