Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerika revolterar mot flygkatastroferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju större planen blir desto större kommer det antal människor att
bli som dödas vid en olycka. Jag minns allt för väl första gången jag
såg en flygkropp i full skala av den civila versionen av den jättelika
B-36. När gruppen av flygskribenter vandrade genom den dubbel-
däckade kabinen och hörde uppgiften, att den skulle kunna ta 400
personer på en gång, så hörde man från alla håll — inte att det
skulle bli ett underbart plan (vilket det otvivelaktigt kommer att bli)
utan i stället anmärkningar om vilken fruktansvärd olycka det skulle
bli om det störtade! Var och en som en gång har plockat i resterna
av vad som varit ett jätteplan och sett vad som en gång var glada
pojkar och flickor kan inte hjälpa att han översätter uppgifter om
storleken på ett nytt jätteplan i med uppgifter om vad som inträffar
vid en kollision.
Det är sant att många av olyckorna drabbat det icke linjebundna
flyget, men alla olyckor återverkar på allt flyg, och hur ska radio-
lyssnaren eller tidningsläsaren kunna se skillnaden? En olycka är en
olycka under alla förhållanden, så som han läser det. Om dessa före-
tag ska fortsätta i branschen måste de motsvara de löften om säker-
het som vi nu börjat undra över och linjeflyget måste hjälpa ”char-
terflyget” att hålla säkerhetsnivån nära toppen oavsett om detta är
gott eller ej för konkurrensen. Det är nödvändigt för hela flygets
framtid.
En mycket känd flyglinje pekar med stolthet på det faktum att
den inte haft ett enda olyckstillfälle beroende på materialfel under
de sista fem åren. Detta bolag hade under förra året tre störtningar
med 25 dödsoffer. En störtning är en störtning oavsett om den är
beroende på material- eller pilotfel.
Under kriget flög arméns och flottans transportorganisationer
miljoner och åter miljoner kilometer över hela världen från Indiens
bergskedjor till Labradors och Grönlands ödemarker utan en tiondel
av de radiofyrar och markeringspunkter som vi har i USA. Dessa
flygare flög genom en mycket god navigation och med de få radio-
hjälpmedel krigsrestriktionerna tillät. J ag har sett fyrmotoriga plan
komma ner till militärbaser genom ”horisontal snöstorm” så tjock
att inte ens flygplatsernas jeepar kunde orientera sig utan hjälp-
medel, och detta var rena rutinsaken.
Nyligen inträffade en tragisk olycka, som enligt rapporterna be-
rodde på att radiofyren var satt ur funktion och planet kommit 100
km ur kurs. Även om man tar hänsyn till att det inte tar lång tid
för ett modernt passagerarplan att tillryggalägga 100 km så före-
faller det inte nödvändigt att komma så långt ur kursen och köra
rätt in i en kyrka. Inte heller är det bästa sättet att hålla passage-
rarlistorna fulltecknade,
Besättningarna på våra passagerarplan är våra förnämsta flygare,
noggrant skolade och i perfekt fysisk och psykisk kondition för sitt
hårda arbete — och likafullt störtar de! Man kan vara övertygad om
att de är lika angelägna att få leva som sina passagerare, och ingen
tvivlar på att de utnyttjar varje möjlighet som står dem till buds att
fortsätta att komma hem till middagen — men likafullt händer
olyckor.
Ett plan landar på en strand endast några kilometer från två, tre
olika flygplatser. Hade piloten beräknat sitt bensinförråd fel? Hade
han förlorat orienteringen? Hade han förlorat för mycket tid på att
: vänta på landsningstillstånd och till slut haft för litet bensin för att
nå en alternativ flygplats? Plan kolliderar med bergväggar och bygg-
(Forts. på sid. 26.)
|
9/5 1947 TEKNIK för ALLA = 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>