Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
till mötes, då jag inträdde, fattade min hand och förde mig till sin
mor, hvilken var nog artig att följande dag göra mig ett besök.
Thackeray kom äfven, men ensam, en annan dag. Jag hade ett
långt samtal med honom — han är en stor, en sällsam man. lians
föreläsningar väcka furore. De äro egentligen ett slags Essays,
karakteriserade af hans egendomliga energi och originalitet samt
utförda med en fulländad takt, ett ledigt behag, som man känner, meu
icke kan beskrifva. Straxt iunan föreläsningen började, kom någon
bakom mig, böjde sig emot mig och sade: "Tillåt att jag, såsom eu
Yorkshireman, presenterar mig sjelf." Jag vände mig om —
varseblef ett besynnerligt, ej vackert ansigte, som ett ögonblick
förbryllade mig, men efter en half minut sade jag: "Ni är Lörd Carlisle." Han
nickade och log samt språkade några minuter artigt och behagligt.
Sedan koin, under samma förevändning af landsmanskap, en aunan,
som befanns vara Mr Monekton Milnes."
Den vän, i hvars sällskap hon bevistade föreläsningen, har
berättat, huru nyheten att Jane Eyres och Shirleys författarinna var
närvarande, hastigt spriddes kring bela salen och huru alla
lorg-netter och blickar riktades på Charlotte Bronlës lilla obetydliga
gestalt och osköna drag. Hon yttrade: ’’jag räds Mr Thackeray
förrådt mig", men glömde snart allt för intresset af föreläsningen,
efter hvars slut Mr Thackeray, nedstigande från en upphöjning,
gick direkte fram till henne, räckte henne handen och begärde
hennes omdöme — en händelse, som hon nästan ordagrannt
återgifvit i Villette, der M. Paul Emanuel gör Lucy Snoice samma
fråga: Qu’en dites vousl Vid utgången från salongen hade alla
åhörarne bildat haye för att uppfånga en skymt af den berömda
Curter Bell, som, blek och darrande lik en blvg skolflicka, smög
sig fram emellan den förnäma och nyfikna mängden.
Här åter ur ett bref till sonen, Mr ’ Smith, rörande någon
nyutkommen skrift i fråga om freneologien, som han synes hafva
omnämnt:
— — "Jag har ej många ord att tillägga i detta ämne. Ni har
af egen instinkt funnit den säkraste utgångspunkten för dess
bedömande; jag behöfver ej tillägga: ’se uppåt!" — — Om jag hade
rättighet att gifva ett råd, skulle det endast vara detta: på hvad puukt
än ert närvarande Jag må befinna sig, så uppbjud hela kraften af
er vilja för att aldrig sjunka nedom denna. Frukta minsta skugga
af ett tillbakagående. Sök heldre att se uppöfver ert föresatta mål
och sträfva allt högre. Hvar och en värderar vissa sociala
egenskaper hos sig sjelf och hos nästan; men få äro måhända de, som offra
en enda tanke på en väns intellektuella gåfvor eller fråga efter
hvilken grad af utvcckliug de skulle vara mäktiga, om deras odlande
underlättades och om de hade utrymme nog att tülvexa. Och dock
synes det mig som skulle det ligga en välsignelse i blotta
medvetandet af dessa rikare gåfvor, skulle 611 missgynnande omständigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
