Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
sina nät, den strandbrädd, der var Frälsare så ofta vandrat,
de höjder, bland hvilka det eviga Ordet bodde, och hvilka sågo
lians herrlighet såsom enda Sonens herrlighet af Fadren,
och som burit vittne derom inför alla land och alla tider."
Då vi nu låtit författaren föra oss med sig ända till
Galileiska■ hafvet och Tiberius, kunna vi ej underlåta att lyssna
till några af hans märkliga yttranden vid den namnkunnige
Judiske reformatorn, Moses ben Malmöns graf utanför Tiberias:
"J föreställen er, måhända dessa grafvar, ensliga,
omgifna af en dyster och högtidlig tystnad. Men nej 1 Vid hvar
och en af dem sitta Judar, som med högljudda röster läsa sina
böner, medan deras hustrur och döttrar kyssa grafstenarne och
bada dem med sina tårar under suckar och klagosång. Min
närvaro syntes väcka en viss nyfikenhet; man öfverhopade mig
med frågor, förklaringar och berättelser, med den liflighet och
ordrikhet, som särskiljer Judarne från andra orientaliska folk.
Då de märkte, att jag hyste intresse för minnet af deras lärde,
stegrades deras liflighet till ett slags passionerad häftighet, i
det de talade om sina fordne mästare, såsom man i Europa
skulle tala om en hjelte för dagen. För Judarne tyckes ingen
tid vara till. De förblifva alltid unga, ty de färgäta intet,
och de lefva på hoppet. De lida tåligt, i medvetandet af att
deras tillvaro är evig och att Guds gåfvor och kallelse äro
sådana, att Han dem icke kan ångra.
"Om man begärde af mig en målning af Judendomen,
skulle jag endast hänvisa till den tafla, jag här hade för
ögonen. Dessa sekelgamla grafvårdar, omgifna af de lefvandes
klagan, denna stad, hvars störtade murar aldrig åter blifvit
uppförda, utan att dock en enda sten fattas i dess hopade
ruiuer — hvilken träffande bild af den liffulla nationalitet, hvars
symbol är den vandrande Juden, som lidit under så många
sekler, utan att någonsin få dö."
För att fullända målningen anföra vi de tankar, som ett
besök långfredagen vid Judarnes klagoplats i Jerusalem
(återstoden af en mur, som tros hafva omgifvit Salomos tempel)
väckte lios författaren.
"Man har blifvit förd hit af nyfikenhet", säger
författaren, "men känner sig ovilkorligen gripen af gråtarenas smärta,
och kan ej hindra sig från att gråta med det folk, som, nu så
sjunket, dock ända från Moses och till och med Ghristus varit
mensklighetens Öfversteprest. Mau beder med dem och utbri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
