Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
pasteur de Gavarnie, et quelques amis, voulant resserrcr la
sangle de sa selle se penche sur son cheval et voilà quil
perel la tete et tombe — tombe de 260 me tres de hauteur
sur les roches là bas, tout près, tout près du gåve. Eh
bien! que fait alors le saint père, son oncle? Il se
pro-sterne au bord de Vabxme, en invoquant l-e ciel, apres quoi
il demande un cdble, quon lui donne en pdlissant; il
Vattache autour de son corps et parvient de cette maniëre
au malheureux jeune komme-"
"Eh bien, il fut sauvéV’
"Non, Madame! Le bonhomme arrivait trop tard pour
le sauver, mais à temps pour le consoler, pour prier avec
lui et pour recevoir son dernier soupir." *)
Efter denna berättelse synes oss afgrunden vid våra
fötter ännu förfärligare, det svindlar for våra ögon och rädda
att också vi kunna perdre la tete, draga vi oss så långt som
möjligt tillbaka från klippkanten. Men Guiden försäkrar oss
leende, att det nu mera icke har någon fara och att det var
just i följd af den nyss berättade händelsen, som den
nuvarande vägen mot slutet af 1700-talet blifvit anlagd för att
förekomma alla olyckor. Emellertid fortsätta vi vår färd,
under det vägen får allt trängre och trängre plats bredvid den
lodräta bergväggen, vid hvilken han krampaktigt, d. v. s. med
grofva jernkrampor, och stundom hvilande på murade stöd,
håller sig fast. Allt högre bli klipporna öfver oss, allt
brantare stränderna och allt vildare forssén dernere. Slutligen
synes det omöjligt äfven för en ensam häst att komma
längre framåt, och vid nästa krökning af stigen se vi också en
bro på dubbla hvalf slungad öfver det dånande fallet. Det
*) "En yngling färdades en dag här förbi med sin onkel, den
gamle pastorn i Gavarnie, och några vänner. Då han ville draga till
en rem på sin sadel böjde han sig ned öfver hästen, förlorade
jemn-vigten och föll från en höjd af 260 mëtres ned på klipporna utmed
strömbrädden. Nå väl! hvad gjorde då den helige mannen, han»
onkel? Han knäföll vid randen af brådjupet, åkallade himlens hjelp
och begärde derpå ett tåg, som man bleknande räckte honom,
hvilket han fästade kring lifvet och sålunda nedhissade sig till
ynglingen."
"Välan! Han blef då räddad!"
"Nej; den hedersmannen kom for sent att rädda honom, men
tids nog att trösta honom, bedja med honom och emottaga hans
sista suck."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
