Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’336
utan såsom en af de bikarakterer, hvilka kallas brudtärnor
eller marskalkar? Hvarom icke, skall jag söka beskrifva
några af de skiftande taflor, som upprullades för min syn under
en sådan färd.
Under sensommaren 1858 tillbragte jag några veckor i
Liverpool, hos mina vänner, Mr och M:rs Vernon. Deras dotter,
Mary, skulle just då ha bröllop, och jag erhöll förtroendet
att vara en af hennes brudtärnor.
En vacker Septembermorgon begaf sig brudtåget i flera
vagnar (hästarne med hvita tömmar och rosetter, kuskar och
betjenter med stora hvita rosetter, s. k. "weddingfavörs",
på bröstet,) till S:t B:s kyrka. Brudgummen var en ståtlig
ung inan; bruden såg förtjusande ut i sin rika spetsdrägt, och
den lilla,hvita crëpe-hatten garnerad med orangeblommor,
hvilka här spela samma roll som myrten i Sverige. Som en blek
lilja stod hon framför altaret, under de höga, rikt sirade
hvalf-bågarne, och ljuset, hvilket strålado in genom de målade
fönstren , tycktes strö golfvet under hennes fötter med klara,
lysande rosor. Jag hade aldrig öfvervarit någon vigsel i
England; men det högtidliga allvar, det, så att säga, rent
bibliska i sjelfva akten, gjorde ett djupt intryck på mig, ocli jag
undrade öfver att någon kan låta viga sig i en vanlig salong,
omgifven af hvardagliga föremål och af en mängd likgiltiga
bekantas stirrande blickar, när det kan ske under de höga
tempelhvalfven, der ceremonien vinner än mer helgd af det
vördnadsbjudande i omgifningen.
Sedan presten uttalat välsignelsen öfver det unga paret,
och vi såsom vittnen skrifvit våra namn i kyrkoboken,
återvände tåget hemåt, der en ståtlig frukost väntade gästerna.
Bruden försvann, men återkom snart, iklädd en prydlig, fäst
enkel resdrägt; hon omfamnade föräldrar och syskon; en tår
glänste i kennes öga, som daggdroppen på en mörk
violblomma; Henry Davcnant stod redan på trappan, och
lyftade stolt sin lilla, zefirlika maka upp i vagnen; den rullade
utaf och försvann för våra blickar.
Om qvällen var det bal i bröllopshuset och festligheterna
varade ett par dagar, ehuru brudparet saknades. På fjerde
dagen skulle en del af sällskapet begifva sig på en lustfärd
till Skottland, för att derstädes på tid och ort, som
sedermera skulle bestämmas, möta de unga tu. Ressällskapet
bestod af brudens gifta syster och hennes man, tvänne af brud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
