Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
kade vid detta spörjsmål i svårt bryderi. Han led synbart
af att icke kunna motsvara Margarethas förväntan, men
måste afråda, äfven han. "Sådana utskylder i våra tider af
krigsgärd och hård beskattning", menade han, "skulle bringa en
Cræsus till tiggarstafven. Herr Kjell hade lemnat många barn
— hans enka måste i främsta rummet tänka på deras framtid."
Margarethas högburna hufvud sänktes åter, en suck
banade sig väg genom de hårdt sammanpressade läpparne och
halft vänd mot fönstret frågade hon sakta: "Än J, fru Elsa i’
Den gamla frun invände något om omöjligheten för ett
fruntimmer, hvars börd och samhällsställning lyckligen befriat
henne från allt deltagande i ekonomiska angelägenheter, att
utreda sådana saker, för att icke tala om det åtlöje, det torde
väcka, om en ung grefvinna toge sig fore att utrusta ett
regemente. Hon kunde således för sin del icke annat än afråda
ett företag, som måste vara icke blott oklokt, men för ett
fruntimmer otillständigt, och endast egnadt att bringa åtlöje
öfver ett gammalt ansedt namn.
En blixt ur det mörka ögat och en purpurflamma på
kindens snö röjde den känsla, med hvilken Margaretha afhört
detta småförståndiga tal. Hennes blick riktades derefter på
Sune, utan ett ord, men synbart frågande och fordrande svar.
Han höjde som förut sin venstra hand med den vanliga
hels-niugsformeln : "Gud bevare nådig grefvinnan 1" och fortfor derpå,
talande kort och afbrutet, som hade han ej vågat lita på
styrkan af sin barska stämma: "Herr Kjell gaf Kungen sitt löfte
— J vet, jag följde min Herre sen han var unga pojken —
såg’en aldrig rygga ett löfte — aldrig bryta sitt ord —
aldrig —" men rösten svek den gamle krigaren och slängande med
afvig hand tårarne ur sina skumma ögon, utbröt han plötsligt
—- "låten då inte göra’t i döden, Margaretha Ascheberg’’’
Ärliga själ!" utbrast lians matmoder — du således den
ende, som förstått honom och mig!" — Den hvita handen
trycktes en sekund mot de tårfyllda ögonen, och låg nästa
minut i Sunes grofva, väldiga näfve. Ögonblicket derefter tog
Margaretha Ascheberg till ordet, lugnt, fast och bestämdt,
vänd till herr Peder och de andra rådgifvarno vid bordet.
Hafven tack, gode Herrar, för edra välmenta råd. J
hafven handlat efter bästa förstånd, jag är viss derom; men J
hafven icke mätt ’ den svaga qvinnans" krafl efter måttet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
