Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
för den föräldralösa flickan och för den lurfviga hunden —
naturligtvis en vilsen hund, som infunnit sig af sig sjelf —,
detta all daglighetens fridlysta bo med dess alldagliga
befolkning: se der bakgrunden för Magnhilds karakter — en
bakgrund så grått i grått som den gråa lärftsduken, på hvilken
målaren med sin svartkrita drar upp de första konturerna af
sin tafla. Men vänta, han fattar sin pensel, snart komma
färger, vexlande dagrar, ljus och skugga.
Först möta vi då Skarlie, sadelmakaren. Han är en skallig,
brednäst, grinande satyr i vida byxor. Musikalisk är han ock
såsom en satyr höfves. Hans qvickhet, hans sånger, hans
tokrolighet — hans elakhet, kan man tillägga — ljöd som ett
muntert jägarhorn i prestgården med dess döddansarelif.
Hvilken besynnerlig varelse full af sällsamma motsatser
är han icke den halta sadelmakaren! »Jag är herre af naturen,
men förtryckt genom omständigheterna», utropade en gång en
afsigkommen folkskolelärare. • Skarlie, till själen en Don Juan,
hade af omständigheterna fått trubbnäsa, rödt hår och tidigt
nog ett krokigt ben. Farväl, derför lilla fjäril, med nöjen af"
finaste art! Sadelmakarlukten och klumpfoten passa sig ej för
den slags kurtis och för den ljusa verld af utsöktare behag, för
hvilken din ande en gång må hända drömde sig ämnad.
Men om man ej kan bestå sig eldigt, sydländskt vin, följer
icke deraf, att man behöfver försaka en äkta norsk dram. Om
du känner med dig att du är vanlottad, att din själ ej har
fått ett värdigt fodral, att du är orättvist stängel från en
förfinad känslas nöjen — hvarför neka dig den lägre fröjden af
bitande skämt, af plumpa qvickheter, af penningeförvärf och
— hvarför icke — då och då ett litet ridderligt äfventyr med
simplare tärnor?
Naturligtvis hade det tagit tid innan Skarlie blifvit en
fullfjädrad cynisk ironiker. Såsom alla begåfvade själar hade
han ej undgått att stundom drifvas af ädla ingifvelse!-. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
