Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
lexikonet. Hvad talandet angår, anse vi oss kunna hoppas,
att detta skall följa som naturlig produkt af en sådan
undervisning, ty med ordförråd och kännedom om språkets anda
erbjuder sig för talandet icke andra än mekaniska svårigheter,
hvilka ganska lätt öfvervinnas.
Denna utredning af saken, hur tydlig den än är, skulle
dock af de flesta lärarinnor missförstås. Deras omdöme om
vår ståndpunkt skulle vara oförändradt, emedan deras tro på
grammatikans bildande kraft hindrar dem att opartiskt bedöma
saken.
Låtom oss, för att taga ännu ett exempel, vädja till en
historielärarinna, huruvida man icke som mål för
historieundervisningen borde sätta det historiska innehållet, d. v. s. en
lefvande kunskap om menniskolifvet i dess högsta utveckling,
så hos individen som hos folken, en kunskap, som tvingar till
tänkande öfver tillvaron och verkar intellektuelt och menskligt
väckande; och vidare, om icke detta mål bäst skulle vinnas
genom detaljrika skildringar af’ personer och tider. Hon skulle
på intet vilkor godkänna denna grandtvigianska ytlighet, som
nöjer sig med idkeligt berättande och moraliserande öfver det
berättade, och som lemnar å sido all kontroll öfver hur mycket
eleven tillegnat sig, förbiser all reda och allt sammanhang.
Det lönar icke mödan att försäkra, . att man visst icke vill
undvara förhör, att man anser kronologi och genealogi såsom
oumbärliga hjelpmedel för ordnandet och befästandet af det
historiska materialet, om man också icke vill göra dem till
hufvudsak och anse en examenskunskap af år och namn
liktydig med historiskt vetande; och vidare, att man alldeles icke
vill veta af tendentiös historieundervisning, då man är
öfvertygad om att hvarje försök till moraliserande och personlig
tillämpning kan väcka afsmak och förbittring i stället för det
goda uppsåt eller den sedliga indignation man åsyftade, och
som berättelsen, lemnad å.t sig sjelf, skulle verka. De flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
