Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Återkommen till Sverige fick hon under ett år plats i
Go>te-borg vid Brödralbrsamlingens skola. Under denna tid klarnade
för henne det mål, hvartill hon skulle egna sitt lif. Det hos
henne alltid lifliga pedagogiska intresset hade sammansmält med
det religiösa, och hon beslöt att anlägga en skola, därifrån de
åsigter, som utgjorde hennes lifsglädje, skulle kunna sprida sig
kring Sveriges land, på samma gång som hon skulle få tillfälle
att meddela sitt, enligt tidens fordringar, rika kunskapsförråd
och omgifvas af denna ungdom, som hon så innerligt älskade.
Genom domprosten W ieselgrens hjälp blef’ hon 1848 i stånd
att öppna en skola i Helsingborg. Hon hade dä först endast
10 helpensionärer. Ar 1852 flyttades skolan, betydligt utvidgad,
den räknade snart öfver 100 elever, till Carlslund nära Vesterås,
tillhörigt en grefve Lewenhaupt. Hon var dock i behof af
egen lokal, och genom några vänners hjälp lyckades hon att
1858 erhålla det vackra Rostad utanför Kalmar, Där fortgick
skolan oafbrutet till 1877, dels med bel- dels med
halfpensio-närer.
Vi sade ofvan, att Rostad var ett hem för helpensionärerna,
och att Cecilia var en örn och kärleksfull moder. Rostad var
ett kristligt hem, men det var ingen gråtmild ocli hycklande
anda, som där rådde. Ungdomlig glädje var ej bannlyst
därifrån, och Cecilia själf var den gladaste bland de glada. Några
verldsdamer ville hon ej uppfostra, och mången anmärkning har
af denna anledning riktats mot hennes uppfostringsmetod, ineu
ej borde klandret nå henne därföre, att hon ville bilda
arbetsamma och dugliga unga flickor, som i lifvet sågo en skola och
ej en lek. Det högsta målet för Cecilia Fryxell var dock att
af sina lärjungar göra troende kristna; inen att kunna omfatta
helt den tro, som hon själf sä varmt bekände är ej allom gifvet,
och Cecilia var af en alt för nitälskande natur för att kunna
vara fullt tolerant gent emot andras öfvertygelse. Något tvång
utöfvades dock aldrig på barnens öfvertygelse från hennes sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
