Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Ovilkorligen gjorde jag ett utrop af beundran och vände
mig emot guvernanten. Hon smålog och böjde på hufvudet,
men fortfor att stirra utåt terrassen.
»Tror ni icke, att det var en sådan här natt Julia tog
emot Romeo pa sin balkong?» frågade hon plötsligt med làg
röst, inen utan att se på mig.
Jag blef något häpen öfver denna oväntade fråga.
»Jo, det är nog troligt», svarade jag; »fastän jag pä det
bela taget tycker, att det varit mera praktiskt att välja en
mörk natt; då hade ban ej så mycket behöft frukta att bli sedd.»
>0 nej, det måste vara en natt sådan som denna!»
utropade hon häftigt och knäpte ihop sina händer. »Hvad
man måste kunna älska en sådan natt . . . det ligger längtan
och kärlek i luften, man andas .. .»
Hon lutade sig mot ena sidan af fönsterfodret och kastade
ena armen öfver sitt hufvud. Jag betraktade henne förvånad;
hon var alldeles förvandlad. Månskenet kom hennes lilla
färglösa ansigte att likna en marmorbild, och de uppätrigtade
ögonen strålade och skimrade som juveler. Hon hade ett
ovanligt stort, litet rödaktigt hår; detta var nu upplöst och
föll i rika vågor öfver hennes blottade armar och barm, som
sågo alldeles snöhvita ut. Hon var vacker, fullkomligt vacker;
på samma gång var det någonting besynnerligt, konstladt,
affekteradt hos henne; denna plastiska ställning, med det
upplösta håret, som föll långt ned öfver midjan, ocli det
till-bakakastade hufvudet, var icke naturlig. Hon utsträckte
långsamt och trånande högra armen; jag tror att hon alldeles
omedvetet spelade Julias roll.
Efter några ögonblicks förlopp reste hon sig upp, böjde
sig framåt och fattade min ena hand.
»Har ni någonsin älskat?» frågade hon, alltjemt med
samma hviskande, hemlighetsfulla röst, som dä tvänne älskande
tala med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
