Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terialism, ställer socialismen sin
sam-hällsaltruistiska fordran:
statsorgani-sationen skall icke vara till för att
tjäna några personers förvärvsbegär
ocli vinningslystnad, utan dess uppgift
bör vara att förvalta samhällets håvor
efter rationell metod, så att kulturens
välsignelser må komma så vitt möjligt
alla medborgare till del och jordens
rikedom må skyddas med hänsyn till
ännu ofödda släkten.
Ty socialismen innebär en vid och
djup altruism. Socius: det är uttytt
kamrat. Socialismen vill ej blott, att
de människor, som för tillfället leva i
samhället, skola känna sig solidariska
med varandra, socialismen vill också,
att de levande skola lära av hänsvunna
släktens kamp för rättvisa och tänka
på kommande generationers hopp om
ett bättre. Socialismen fordrar
solidaritet mellan forntid, nutid och
framtid.
Socialismen tror på ett framtidsrike,
som är bättre och skönare än det
närvarande. Oeh detta hopp är icke
något hjärnspöke utan stöder sig på hela
den historiska utvecklingen och de
tecken, det närvarande erbjuder. Ty låt
vara, att de bredare folklagrens
materiella ställning uti kultursamhällena
än gått upp än gått ned, liksom
vågberg och vågdalar i havet, i stort sett är
det uppenbart, att tendensen pekar
uppåt. Vissa tider av socialt elände
jäva ej att ett verkligt
framåtskridande på det rent materiella planet
äger rum. Utvecklingen kan ej
förliknas vid en rak linje, snarare då vid
en -ström, som slingrar sig fram i
zig-zag under ständig kamp med en
hindrande terräng. På det andliga
området äro framstegen ännu
tydligare. Idén o 111 m ä n n i s k o v ä
r-det utan hänsyn till
rike-d o m har skridit fram, visserligen
sakta, men stadigt och säkert liksom
stjärnornas ban i rymden. Denna idés
utveckling betecknas av tankefrihetens
och de politiska rättigheternas
gradvisa seger över mörker och förtryck.
Hela historien är ju ett enda stort
vittnesbörd härom.
Då den moderna industrialismen
gjorde sitt intåg vid sekelskiftet
mellan 17- och 1800-talet, medförde den
de besittandes, kapitalisternas,
herravälde såväl över samhällenas
materiella resurser som även inom politiken,
och särskilt industriarbetarna fingo en
tid sucka under ett djupt elände.
Mellan åren 1780—1850, då den
storindustriella produktionen har sin första
period, härskar den obundna
konkurrensen, som skapar ett materialistiskt
samhällstillstånd, då arbetsgivaren
söker draga den största möjliga rovvinst
genom att ge den lägsta möjliga lön
och i vid utsträckning begagna sig av
det billigare barn- och kvinnoarbetet.
Denna tid firade
samhällsmaterialis-men sina största triumfer, samhället
var till för a-tt några kapitalister skulle
få göra livet olidligt för de bredare
lagren, det var en tid av namnlöst
elände för miljoner människor.
Denna djupa vågdal börjar
emellertid vika omkring 1850.
Arbetarrörelsen gör sin uppmarsch under kamp på
liv och död med den
samhällsmateria-listiska regimen. Ocli vad ha icke
arbetarorganisationerna åstadkommit
sedan dess? De ha icke blott erövrat
drägligare existensvillkor åt arbetarna,
drivit de maktägande att införa en
ar-betarskyddslagstiftning o. s. v., de ha
framförallt höjt arbetarnas
självkänsla och uppfostrat dem till en högre
intellektuell ocli moralisk- ståndpunkt.
Och vad de vunnit,har även kommit
andra folkklasser till godo. Man behöver
blott tänka på utsträckningen av den
politiska och kommunala rösträtten.
Också har ju socialismen vunnit
anklang långt utom industriarbetarnas
led.
Trots arbetarklassens förbättrade
ställning återstår ännu det mesta
att vinna. De moderna samhällena
stå ännu i stort sett i
samhälls-materialismens tecken. De ekonomiskt
härskande klasserna göra allt för att
hålla de fattigare nere och själva
behålla sin övermakt i samhället.
Förvärvsbegäret förhärskar helt i de
nuvarande samhällena, de privilegierade
klassernas intresse för folkets
materiella och andliga utveckling i dess helhet
Tiden, n:r 9, 1911
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
