Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TIDÉN
snart det instinktiva organiserandet
och utnyttjandet av de illegitima
maktmedlen, däribland icke minst
förfogandet över andra själar på grund
av deras beroende ekonomiskt eller
annorledes. Vid en sådan tidpunkt
lägrar sig allt mer kring den nya regimen
en miljö, som ytterligare upplöser det
samband med folkets livsfrågor, söm
gör att nian lider med detsamma.
Denna miljö rekryteras av allt trött
och desillusionerat, allt beroende eller
befordringslängtande, allt som stannat
i växten, allt som fått sitt någorlunda
på det torra och bara vill vara i fred.
Då står inbördeskriget för dörren,
hatfullare och mera söndrande än
andra, ty slätten är som bokant värst.
Kotterierna oeh juntorna börja driva
sitt spel bakom kulisserna, verktyg och
eftersägare stiga i kurs, och det blir
en viktig angelägenhet att utesluta
från arbete och medinflytande all
åsiktsskiljaktighet, även- den mest
legitima. Hemlighetens mantel
sve-pes över gärningarna. Allt
rebel-leri skall nedgöras om det så vore
med våld eller list, varpå svaren
komma allt mera våldsamma och tygellösa.
Det hela upplöser sig i en bild av
det nuvarande privatkapitalistiska
samhället. Eörelsen har gått i frukt.
Man får vänta till nästa vår oeh då
börja om igen.
Detta är sanningen om det
världshistoriska faktum, som någon uttryckt
med de orden, att "makten
fördummar". Det är ock förklaringen till
historiens upprepade erfarenheter,
hurusom demokratiska ansatser vanligen
kommit av sig vid ingången. I den
mån lydnaden för det ovanskliga
förbytts i underkastelse under det
förgängliga har den stackars demokratin
åter stått förrådd för silverpenningar
och förnekad i själva morgonväkten
av sina egna.vederbörande.
Inför dylika nedslående lärdomar
måste man fråga sig, vad som bör och
kan göras. I annalkande kristider, då
dylika frågor komma av sig själva,
dela sig demokratins rådslag vanligen
på tre linjer.
Inom den befordrade
folkmenin-gen höjas röster med krav på
blind tillit till händelsernas gång.
Detta är ett proklamerande efter givna
förebilder av den vatikana
oantastligheten och furstars rätt att vara från
allt ansvar för sina gärningar fredade.
Den fullständiga självuppgivelsen
således.
Från andra håll höjas åter röster på
skarp kontroll över kursen såsom i
det officiella samhället. En dylik
kontroll, ehuru kanske ett hälsosamt giv
akt ibland, måste dock bli väsentligen
verkningslös, ty den är endast en
mekanisk åtgärd och för övrigt sjah’ icke
vuxen uppgiften att kullkasta det
oundvikliga.
Slutligen vill en tredje grupp gå
ifrån det hela under den parollen, att
alla slags styrelser höra avskaffas
såsom uteslutande av ondo. Detta är
anarkismens förkunnelse. Denna
utväg betyder, sådana människorna nu
äro och under oöverskådliga tider
förbliva, att kasta, yxan i sjön oeh
lämna allt i kaos utan anvisning på
begripliga utvägar ur detsamma.
Var ligger då lösningen? Den
kommer alltid från de djupa ledens
självbevarelsedrift, som utlöser sig ur
deras levande behov av räddning oeh
deras instinktiva känsla av, att denna
måste komma fram ur de o a v 1 å ti
i-g a nya t a g e n. De ana, och väl ineel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
