Tiden / Femte årgången. 1913 / 129 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Folkförsäkringens nationalekonomiska
och etiska grunder.

Några principiella iakttagelser med anledning av den kungl.
propositionen om allmän pensionsförsäkring.

För TIDEN av GUSTAF F. STEFFEN.

1. Pensionsförsäkringen och
folkförsäkringens övriga grenar.

Det kungl. förslaget till lag om
allmän pensionsförsäkring anger,
huru-ledes vissa minima av inkomster (här
kallade ”pensioner”) skola genom lag
och således genom tvång tillförsäkras
åt alla mindre bemedlade svenska
medborgare vid invaliditet och
på å 1 d e r dome n. De grenar aA’
modern socialförsäkring, som icke
beröras av det kungl. förslaget, äro
således olycksfalls-, sjukdoms- och
arbetslöshetsförsäkring. Däremot kan
försäkringen mot förlust av
familjeförsörjare anses vara i någon mån
inbegripen uti förslaget, därigenom att
detta medger ett pensionstillägg för
varje pensionsberättigad invalid
änkling, änka och ogift kvinna med egna
barn under femton år att försörja.

Här måste nu, på tal om
lagförslagets omfattning, genast göras
den anmärkningen, att
olycksfalls-och sjukdomsförsäkring ur
folkförsäk-ringssynpunkter höra mycket närmare
samman med invaliditetsförsäkringen,
än ålderdomsförsäkringen gör. Detta

därför att invaliditeten ofta har
olycksfall eller sjukdom till orsa k,
samt därför att förebyggandet
a\ invaliditetens orsaker ovillkorligen
måste utgöra ett väsentligt drag uti
en förnuftigt ordnad
invaliditetsför-säkring. Denna senare kan sålunda
absolut icke bli verkligt rationellt
ordnad annat än i samband med en
enligt invaliditetsförebyggande
principer ordnad sjukdoms- och
olycksfallsförsäkring. Den ”invaliditet”, mot
vilken det skall ”försäkras”, är icke
en oberäknelig eller oundviklig
naturföreteelse, utan en social företeelse, på
vars art och utbredning samhället
förmår utöva ett obegränsat inflytande,
blott samhället verkligen strävar i den
riktningen. Att försäkra mot en så
att säga vilt växande invaliditet är
att slösa både med
människomaterialet och med penningarna. Däremot äro
ålderdom och död oundvikliga
naturföreteelser och äro sålunda,
folkför-säkringstekniskt sett, av helt annan
art samt vida enklare att behandla än
invaliditeten.

Den första principiella anmärkning,

Tiden n:r 5, 1913

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>