Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Möller, G.: Socialdemokratin och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägran med därpå följande
inbördeskrig? Det skulle av allt att döma
ingalunda ha betytt att kriget uteblivit.
I Ryssland kunde icke rimligen
förväntas en i ringaste mån effektiv
rörelse av liknande slag som en
österrikisk mobiliseringsvägran. Mitt under
ett av en sådan mobiliseringsvägran
framkallat virrvarr i Österrike, kunde
Ryssland gjort sig fullt färdigt för
kriget och tågat in i ett Österrike, vars
motståndskraft vore till det yttersta
försvagad. Det ryska tsarväldet skulle
sannerligen ej ha låtit hejda sig av ett
socialdemokratiskt fredskrig i
Österrike, utan trampat detta land under
sina fötter. Detta sannolika faktum hade
förvisso tvingat socialdemokratin —
även om denna haft fria händer att
försöka organisera det österrikiska folkets
fredsvilja till motstånd i handling —
att avstå från andra åtgärder mot
kriget än den som vidtogs: protesten från
den socialdemokratiska
riksdagsgruppen. Just inför det uppenbara ryska
krigshotet måste socialdemokratin
välja den nationella plikten framför
fredsplikten. Den österrikiska
socialdemokratin hade aldrig kunnat bära
det historiska ansvaret för att ha
jämnat vägen för en rysk invasion. Det
hade varit ett större brott att genom
mobiliseringsvägran försvaga
Österrikes försvarskraft än att i en blint
fanatisk fredsviljas namn gripa till
desperata medel, då man måste medgiva att
om sådana medel visserligen kunnat
förhindra det lilla kriget Österrike—
Serbien, de ingalunda skulle ha
förhindrat det större kriget Österrike—
Ryssland—Serbien.
Vi ha sett hur den österrikiska bilden
utan tvivel ur därvarande
socialdemokratiska partis synpunkt såg ut, hur
såg då den tyska bilden ut? I vissa av-
seenden är skillnaden betydande. Det
österrikiska partiet är visserligen ett
av de bästa i Internationalen, men
jämfört med det tyska är det i alla fall
ganska svagt. Den tyska
socialdemokratin skulle däremot, om den velat
handla, haft att stödja sig på mycket
betydande socialistiskt genomsyrade
folklager. Det kan hända att den
skandinaviska socialdemokratin har
lika fast tag 0111 sina medlemmar som
den tyska om sina, fastare är det i
varje fall icke. Det tyska partiet har
en längre ned på folkdjupet teoretiskt
skolad massa, målmedvetenhet och
beslutsamhet fattas ingalunda där,
folkets stämningar och känslor torde ej
heller växla med samma fart som t. ex.
fransmännens oeh ända in i det sista
hade det tyska partiet åtminstone sin
tryckfrihet och yttranderätt.
Församlingsrätten är som bekant icke lika fri
som i Västeuropa eller Skandinavien.
Ur många synpunkter förefaller det,
som om hos det tyska partiet kraften
att i ödesdigert kritiska situationer
handla vore större än i något
broderparti. Varför handlade då ej den
tyska socialdemokratin inför situationens
fruktansvärda tillspetsning ? Svaret
måste bli detsamma som för Österrikes
del. Den som väntar, att tsarismen
skall bryta freden, kan ej ta på sitt
ansvar att hindra eget lands fullbordande
av krigsberedskapen. Skulle vi
svenska socialdemokrater ha kunnat prisa
och tacka vårt tyska broderparti, om
det gjort sitt bästa för att öppna
vägen för kosackernas hästar och de
ryska barbarernas intåg i Tyskland?
Ryssland befann sig i full mobilis
e-r i n g mitt under de ifrigaste
fredsför-säkringarna. Ett Tyskland i inbördes
fejder — kan man tänka sig en för
Ryssland gynnsammare situation, se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
