Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1915 - Hansson, P. Alb.: Den engelska socialdemokratin och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har man dock ingen anledning att fästa
något större avseende vid. Jag har
endast velat nämna dem för att ge en så
fullständig bild som möjligt av
meningsbrytningarna bland engelska socialister
,un der kriget.
Före kriget förmärktes ingenting av
divergenserna mellan de socialistiska
partierna, som i stället alla handlade
enhetligt mot kriget och mot
Englands indragande i detsamma. Den 30
juli 191-4 gjorde riksdagsgruppen ett
uttalande, vari den beklagar att sir
Edward Greys medlingsförsök misslyckats
och uttalar förhoppningen om att
likväl landet under inga förhållanden skall
dragas in i den europeiska konflikten,
i vilken, som premiärministern hade
fastslagit i underhuset, England icke
hade något direkt intresse. Dagen efter
kommer manifestet från den brittiska
sektionen av internationella
socialistiska byrån, undertecknat av Keir Hardie
och Henderson, och manande till
spännandet av alla krafter mot kriget.
Svaret blir bl. a. ett jättemöte på Trafalgar
Square, som protesterar mot varje steg
från regeringens sida att understödja
Ryssland, antingen direkt eller på grund
av samförstånd med Frankrike, som
fastslår att England icke har något
intresse i konflikten och trycker på
regeringen för att hindra ett engagerande i
kriget och för ett arbete för fred.
Ännu dagen efter det England
förklarat Tyskland krig antar styrelsen för
La-bour Party en resolution, vari skulden
för kriget lägges på en förvänd
utrikespolitik, som förts även från Englands
sida, där det fastslås att arbetarrörelsen
alltid bekämpat denna politik och däri
som arbetarrörelsens förnämsta uppgift
anges att nu arbeta för en s n a r f r e d,
som lämnar de bästa möjligheterna för
återställandet av vänskapen mellan
Europas arbetare.
Men sedan är det slut med enigheten.
Samma dag, d. v. s. 6 augusti, har
riksdagsgruppen ett sammanträde, där
enligt en rapport från I. L. P:s
representanter, ”meningarna voro så delade, att
det var omöjligt för någon att tala å
partiets vägnar”. Ramsay Mac Donald
avgår som ledare och efterträdes av
Henderson. Ett par veckor senare
accepterar riksdagsgruppen och styrelsen
för La’bour Party en hemställan från
premiärministern att med representanter
deltaga i regeringens
rekryteringskam-panj och ställa partiorganisationen till
tjänst för denna. I. L. P. vägrade
emellertid, att, som det heter i en rapport
till Norwichkonferensen i april i år,
”ställa sig vid militaristernas och
arbetarefiendernas sida, med vars
strävanden och mål partiet är i den skarpaste
konflikt.” British Socialist Party
accepterar däremot, under visst förbehåll, att
deltaga i rekryteringskampanjen.
I. L. P. skrev:
”Vår nationalitet och frihet, som är oss
dyrbar, äro vi redo att försvara; men vi
kunna icke gilla det organiserade
mördandet av tiotusenden arbetare i andra land,
som gå att döda och dödas på kommando
av härskare, för vilka människorna äro
endast kanonföda.”
I manifestet manas vidare att vakta
på första tillfälle för ingripande till
förmån för fred och appelleras för en öppen
och hederlig diplomati, för militarismens
avskaffande och etablerandet av
Europas förenta stater.
Det saknades emellertid icke opposi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
