Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Souchy, Augustin: Krigsfilosofi i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dringar, samt mot
tilltagande världs borgerli-
ga tendenser — vill inte då
förståndet nästan stå stilla?
Det sedliga faktum, som nu
allmängiltigt är hela den kulturella
mänsklighetens, nämligen att kriget
är i högsta grad sedeslöst, blir här
ställt på huvudet. Det nuvarande
sedlighetsbegreppet — det, som är
de härskande klassernas,
”krigssed-ligheten” — är intet annat än en
sed, som i historien fortfarande står
som det föränderliga e t n o s, men
har inte det ringaste med e t o s att
göra. Denna etnos blir
nu allmänt utgiven som
etos.
Men då de nuvarande tyska
krigs-filosoferna se, att de i etiskt
avseende ställt sig själva i en jämmerlig
nakenhet, då de klassificerat kriget
såsom varande etiskt, så hava de i
fråga om sin sista ståndpunkt dragit
sig något tillbaka. Och så
förkastar också prof. Kiilpe ett anfallskrig,
men betonar dock att det gäller taga
etisk ställning till ett
”nödvänaig-hetskrig”.
Då man frågar huruvida ett krig
är nödvändigt, åberopar man därvid
de djupaste ”livsmotsättningarna”,
vilka skulle förorsaka ett dylikt
krig.
Vad män egentligen menar
härmed, om det är naturmotsättningar
eller intressemotsättningar hos
människorna, därpå bliver man i varje
fall svaret skyldig.
Antager man det förstnämnda, så
är det förvissa ej möjligt att inse
huru ett krig mellan människor
skulle kunna uppstå.
Antager man däremot det senare,
så är redan en hänvisning gjord till
att alla människors intressen i
innersta grund — under förutsättning
av en förnuftig samhällsordning —
ej äro motsatta, utan i stället
gemensamma.
Kriget är en företeelse i den
mänskliga historien. Nåväl!. Den
tyska filosofien med all sin
”grundlighet” borde ej behöva påminnas
om, att i varje företeelse grunden
måste sökas.
Framställer man kriget — å priori
— somi en nödvändighet, så
undandrager man sig härigenom
fullkomligt möjligheten att kunna finna
orsaken eller grunden till detsamma.
Men det är ju så! Man vill helt
enkelt inte göra det. Ty då skulle
man stöta på bara oangenäma
sanningar. I stället filosoferar man
flitigt i sinnen av Hegels sats: ’ ’Nichts
ist notwendig, was nicht erscheint”.
Kriget blir helt enkelt nödvändigt.
Om nu denna nödvändighet just inte
är så förnuftig och etisk, så blir helt
hastigt och lustigt en filosofisk ’
’för-nuf tighet” och en ”etik”
hopsniek-rad.
Huru vulgärt, ytligt och
häpnadsväckande naivt (eller möjligen
sofis-tiskt sluga?) annars geniala huvud
och förtjänstfulla män kunna vara
ibland, bevisar följande sats av
Wundt i hans ”Etik”: ”Det onda,
som kriget för med sig, är kanhända
mindre nedslående än förlusten av
det mäktigaste allmänna
uppfost-ringsmedlet till patriotisk
pliktkänsla skulle vara”.
Och prof. Kiilpe upptäcker, ”att
kriget gör ett obarmhärtigt men
rättvist urval, i det den duktigaste
får segerpriset”. Det är väl inte
underligt att militarismen har slagit
så djupa rötter hos det tyska folket,
då sådan uppfostran lämnas av de
framstående andarna?
Med sådana anföranden över den
angivna etiken i kriget kunde ja g
fylla hundratals sidor, men nöjer
mig med det som blivit citerat.
Till slut vill jag dock ytterligare
anföra något. Man framställer
nämligen såsom något lovvärt etiskt
moment i kriget förhållandet att inom
en stat kärlek och aktning höjas,
hjälpberedskap, kamratskap, förtro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
