Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Slutanmärkningar till kritiken av under- och överrättens utslag i »förräderimålet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nebär, att densamma åstadkommer
eller åtminstone bidrager till att
enligt lagen oskyldiga personer
bliva frikända från ett straff, som
lägre domstol i strid mot lagen
ådömt dem. Ifrågavarande skäl
för tillämpligheten av den regel,
som skulle ha tillhakahållit min
offentliga kritik av utslagen, kan
sålunda icke åberopas, förrän denna
min kritik visats vara oriktig.
Det andra skälet utgöres därav, att
folkets förtroende för domstolarna
— en bland en god rättsskipnings
allra främsta och nödvändigaste
förutsättningar — skulle kunna
undergrävas, öm icke regeln upprätthölles.
Icke heller denna synpunkt kan ha
undantagslös giltighet. Tvärtom
förutsätter densamma ju, att den
svenska rättsskipningen med.
verkligt förtroende omfattas av
allmänheten. Jag kan icke undgå att här
framhålla, att denna förutsättnings
existens tyvärr kanske icke är sa
otvivelaktig, som man på sina håll
tycks vilja göra gällande. Tvärtom
torde inom vida kretsar av vårt
folk råda den populära, för att icke
säga vulgära uppfattningen, ätt
svensk rättsskipning skulle med ett
slags naturnödvändighet vara vrång
och partisk till förmån för de
besittande klassernas intressen. Man
har försäkrat mig, att denna
uppfattning är synnerligen vanlig
’bland svenska arbetare, vilka
alltid skänkt sin djupaste och
vackraste tillgivenhet åt de män, som
utmärkt sig för en upphöjd
rättrådighet, men vilka även bevara i
bittert minne åtskilliga rättsfall, som
synas ge stöd åt de fattigas oeh ute-
stängdas misströstan om rättvisa.
I vida kretsar lägger man nu
exempelvis noga märke till, att domare
i sittande rätt kunna uppträda på
ett minst sagt underligt sätt emot
den part, vars andraganden de av
en eller annan anledning inte vilja
skänka någon uppmärksamhet. De
allvarliga och tungt vägande
uttalanden om svenska domare, som
gjorts av borgmästare Carl
Lindhagen och författaren Henning von
Melsted, ha givit sitt särskilda stöd
åt de slutsatser, som man trott sig
kunna draga av många praktiska
erfarenheter. Alla dessa
anmärkningar kunna visserligen anses vara
riktade mot den ofrånkomliga
svaghet som vidlåder allt mänskligt,
eller de kunna anses vara beklagliga
uttryck för de på alla håll uppdrivna
känslorna under de sociala och
politiska striderna. I förevarande
sammanhang kan man dock icke
skjuta ifrån sig denna foMdiga och
halvt agitatoriska kritik, låt vara
att den i stundens hetta säkerligen
skjutit över målet. Man kan så
mycket mindre göra detta, som ’ ’f
ör-räderiprocessen” varit i högsta grad
ägnad att giva stark näring åt
denna kritik och alldeles otvivelaktigt
redan från ’början inom de bredare
lagren av vårt folk blott uppfattats
såsom ett de maktägandes försök
att i sin tjänst mobilisera
domstolarna i den politiska kampen.
Vid ett sådant sakernas tillstånd
måste det framstå som fullkomligt
ändamålslöst att söka
”upprätthålla” folkets förtroende för
domstolarna genom att undanhålla
offentligheten sanningen angående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
