Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
TIDEN
mera att en neutral med
vetenskaplig ryktbarhet i sitt hemland
skänkte de med neutrala sympatier
sannerligen icke bortskämda
centralmakterna andligt bistånd och
sålunda bröt det olycksbringande bann,
som låg i en nästan fullständig
moralisk isolering. Denna hjälp
föll emellertid ej — vilket vi
finna förklarligt — den
ursprunglige uppfinnaren till uttrycket
1914 års idéer riktigt i
smaken. För att försvara sig såväl mot
Sombarts smaklösheter som mot
Kjelléns omdömeslöshet och även
för att själv icke råka i glömska,
som den ärorike fadern till hela
denna andliga rörelse, framträdde
nu åter Pl en ge med en bok, som
under titeln: 1789 och 1914.
De sy m b o 1 i s k a å r e n. i
d en politiska a n d e n s h
i-s t o r i a utvecklar den egentliga
innebörden i dessa nya tankar med
en ämnet värdig bredd.
Om vi nu en smula närmare vilja
befatta oss med denna treenighet av
professorssnillen, som själv håller sig
för helig, av vilken anledning t. ex.
Sombart ej tvekar att kalla kriget
för heligt, måste vi fullständigt
bortse från den senares lilla bok. Varje
omtalande av densamma skulle
endast rycka den ur dess förtjänta
snabba glömska. Den aktning vi hysa
för denne mans vetenskapliga
verksamhet kräver t. o. m. att icke ta
annan befattning med en skrift, som
Sombart själv ville undandraga
vetenskaplig kritik genom att kalla den
"patriotiska funderingar", än med
andra krigsobehag, som sannolikt
skola försvinna med kriget självt.
Kjellén och Plenge vilja däremot
tagas på verkligt allvar: bägge göra
anspråk på att ha uppträtt som rätta
förkunnare för sin tid, att ha
till-ropat den det ord, varefter den
törstade, om vars mening den brottades
och därigenom förhjälpt tiden till
ett klart medvetande om. sig själv.
Så mycket fatalare för deras
profetgåva att de dock genast bekriga
varandra inbördes angående or,dets
tydning och att det visar sig, att de
visserligen äro eniga om att avsätta
1789 till förmån för 1914, men
ingalunda om betydelsen av dessa bägge
idékomplex för framtiden. Ty
medan Plenge dock slutligen erkänner
1789 års idéinnehåll som den
oumbärliga atmosfär, i vilken endast
hans nya tankar från 1914 kunna
utveckla sig, är för Kjelléns i
grunden reaktionära tänkesätt 1789 års1
anda "en nattstånden luft", i vilken
1914 års bekännare endast med
äckel röra sig.
Låtom oss dock övervinna detta
äckel och låtom oss av Kjellén
införas i unkenheten från 1789. Men i
vilket syfte anmodar oss Kjellén om
denna vandring, som enligt hans
uppfattning leder in i en kloak och,
som vi komma att finna, för oss i
sällskap med apacher och liknande
figurer1? För att övertyga oss om
att världskriget är vår räddning ur
denna försumpning och en skapare
av nya andliga värden. Enligt hans
mening bestämde den franska
revolutionens åskådningar alla våra
föreställningar ända till kriget. "Hur
djupt", säger han på sid. 7, "vi
sitta fast i år 1789, vi må kallas
konservativa, liberaler eller
socialdemokrater, det visar sig först nu,
när det på allvar skall ryckas ifrån
oss ... I de värdepapper, som
utgöra en hel generations andliga
förmögenhet, har ett fruktansvärt
kursfall inträtt." Och så reser sig som
detta krigs egentliga kulturproblem
frågan: "Vilka andliga värden kan
1914 skänka oss i stället för de
beprisade från 1789, som det vill rycka
ifrån oss?"
Om denna fråga verkligen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
