Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Lindhagen, Anna: Ridderlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
TIDÉN
nära 15- och 1600-talets
skräckseder för att man kunde vänta sig
verklig humanitet under dess
utövande. Men en helt annan fordran
ställes på vår tid, varför en
terrorism nu är mycket mer onaturlig.
Säkert äro vi emellertid i dessa
tider av epokgörande händelser icke
urståndsatta att påverka
riktlinjerna. Vi skola blott icke inbilla
oss att folkviljan är en naturmakt,
som ej är påverkbar. Av påverkan
beror mycket hur den väljer; och den
skall hava frihet att välja. Men de
som regera eller tala, stå vid makten
eller kunna på något sätt göra sig
hörda, längre eller kortare tid, de
hava ett oerhört ansvar. På dem
beror i mycket om folkviljan skall
välja mildhet och besinning eller
grymhet och övertro.
Oaktat de svagheter och
ofullkomligheter, som utmärkte den första
ryska revolutionen, såsom tron på
att den borde förmå ryska folket
till en offensiv, var det dock
något av en fruktbärande
ridderlighets ande, som vilade över
densamma. Man lät sig angeläget vara att
i möjligaste mån hindra
blodsutgjutelse. Man avrättade ingen med
berått mod från ledningens sida, icke
ens tsaren var ifrågasatt — varför
bör man ej vara ridderlig även mot
en tsar, vars ansvar och
brottslighet dock mycket trubbas av genom
miljön, i vilken han levat. — På
liknande sätt tillgick det i Tyskland i
början. Man sköt endast i högsta
nödfall. Kejsarens tvungna
abdikation och hans öde att fly över den
holländska gränsen, på samma sätt
som belgierna en gång flydde för
fyra år sedan undan hans förhärjande
härar, kunde vara straff nog.
Avrättningarna samt det
hänsynslösa och grymma förföljandet mot
hela borgarklassen och alla olika
tänkande i Ryssland, det är
bolsjevismens skuld. Den vill nu öka denna
skuld genom att försöka förstöra
också den tyska revolutionen och påtvinga
östersjöprovinserna sin diktatur. I
senare fallet utföres helt enkelt ett
erövringskrig i tysk kejserlig anda.
Det finns en bok benämnd »Den
stora ryska revolutionen av
ryssen Oberutjev», vilken, fängslad av
tsarregeringen kallades ut till
friheten av revolutionen, tjänade den med
all den klokhet och all den
ridderlig-het, vartill de bästa ryssar äro
mäktiga. Den boken är skriven med
en anspråkslöshet och på samma
gång med en reda, som är i släkt med
Krapotkins »En anarkists minnen»
och är ett historiskt dokument
hur en man bör vara för att vara
med i ledningen för en revolution.
Oberutjev, som så många andra av
de bästa bland Rysslands
revolutionärer, älskar Ryssland för högt för
att förtvivla. Så skriver han:
»Mig sviker ej tron att de sunda
livsrötterna skola ge möjlighet till
fullbordande av det så vackert
begynta vårarbetet, som dårat oss med
ljusa förhoppningar om att det ännu
icke skall sluta med att det ena
våldsregementet avlöses av ett annat. Ty
det är otänkbart att ett folk måste
göra så stora offer i kampen mot
våldet endast för att utbyta dess
former och föremål mot nya.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
