Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Ellgar, Nat.: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teatee 307
nare komedin — men han även gjort förträffliga ting inom
komedin.
Det är ingen tillfällighet, att Moliére’s skådespel göra sig så
utmärkt från scenen. De är o framför allt mycket spelbara,
f-ull-ändade mästerverk av replik och situation, skickligt tillrättalagda
efter det tillfälliga och oberäkneliga i en teaterpubliks lynne.
’Erfarenhet, rutin, kunnande äro denne författares viktigaste
tillgångar.
Moliére besitter sin nations bästa egenskaper: klart intellekt,
sunt förnuft, esprit, elegans, humor, verklighetssinne — vilka ämnen
han än behandlar. Och hans ämnen äro hämtade från vitt skilda
håll, de kunna spåras i alla länders litteratur. Ändå kunde man
aldrig beskylla honom för plagiat: mängden av källor och hans
per-sGOiliga sätt att nyttja dem för sina syften visar just hans
originalitet.
Att Moliére främst odlade farsen berodde till en del på
tidsandan. Vad denna i första rummet krävde var starka, braskande
effekter och Moliére gav den dess lystmäte — grovkornigheten icke
minst. Men som i all högre komik ligger tragiken på botten. Det
är intet billigt kvickhets jäkt, det är blodiga allvaret i gy cklardräkt
och narrkåpa. Moliére’s skådespel äro till sist typiska
sedekomedier. Aktuella personer och förhållanden ha fått tjäna som ram
men figurerna ha blivit till stående farstyper och rymma mer än
det tillfälliga. Diktaren har flyttat upp dem på ett högre plan
och fått dem att representera stående karaktärsdrag: snålheten
(’’Den Girige"), hyckleriet ("Tartuffe’’), misstänksamheten och
människofientligheten (’ ’Misantropen’’).
Hur mycken servilism tidsandan i Ludvig XIV:s Frankrike än
krävde, i Moliére’s komedier finns ett oanisskännligt demokratiskt
drag. Han gycklar med alla samhällsklasser utan undantag,
fullkomligt rättvist och lojalt. Dem han framställer minst löjliga är
eget nog bönderna. Han är den borne koonediförfattaren. Hans
typer stråla av komisk festivitas. Det är blott den historiska
dräkten, som skiljer dem från vilken modem typ som helst med
karikerade eller ensidigt betonade karaktärsegenskaper.
Oöh dock — varpå kan det bero, att nutidens människor icke finna
samma utbyte av en komedi som "Den inbillade sjuke’’ som
1600-talets publik? Förklaringen ligger egentligen nära till hands: en
ny tid, nya förhållanden, högre anspråk. Den "historiska
dräkten" har blivit ödesdiger. Hur vådligt det än må låta, men Moliére
har i själva verket åldrats. Han är, kunde man säga, icke längre
aktuell. Åtminstone icke för närvarande. Det gäller icke minst
det skådespel, som nu givits. En sådan scen som "diagnosen" är,
med förlov sagt, dum och enfaldig och fullständigt onjutbar för
moderna åskådare ...
Det är ingen lätt sak att spela Moliére i våra dagar. I
synnerhet icke för nordiska skådespelare. Vi ha emot oss det kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
