Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Örne, Anders: Jordbruksproblemet efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordbruksproblemet efter världskriget 487
löshet, minskning av jordbruksproduktionens omfattning och
framdeles stigande priser på livsmedel, varigenom industribefolkningens
levnadsstandard kommer att varaktigt nedpressas, detta kanske
redan om ett eller annat årtionde. Det går, som erfarenheterna från
de senaste 20 åren tydligt ådagalagt, ingen väg åter från
industribefolkningen till jordbruksbefolkningen. Blott genom naturlig
tillväxt skulle landsbygdens kvarvarande befolkning kunna fylla de
luckor, som uppstått genom en katastrofal nedgång av dess
produktiva element, men en sådan tillväxt kräver flera generationer.
Här hjälpa icke jordbrukstullar; de snarare skada jordbrukarnas
intressen. Vad som kräves är att både industri och jordbruk
beredas möjlighet till fullt fri samfärdsel inom vår världsdel, till
obehindrat utbyte av sina produkter, varigenom ett nedbringande av
industriprodukternas försäljningspris utan sänkning av arbetarnas
reallöner kan möjliggöras. Inför detta verkligt stora problem
sjunka åtskilliga, för ett par år sedan inom vårt parti livligt
omhuldade tankar om lagstiftning i en mängd jordbruket berörande
frågor ned till rena bagateller, som blott tjäna till att draga
uppmärksamheten från huvudfrågan.
På jordbrukets område liksom på alla andra ekonomins fält gäller
det nog mer än vi för ett par årtionden kunde föreställa oss, att alli
flyter. Det finnes intet annat besjående i denna värld än lagarna
för rörelsen och för tanken. Problemställningarna ändras oavbrutet.
Gammalt flyter bort, nytt kommer till. Att göra upp detaljerade
planer för år och årtionden framåt lyckas knappast i en tid, då allt
skiftar i ett rasande tempo och förutsättningarna för krafternas
samspel ändras, åtminstone i någon mån, från en dag till den nästa.
Den moderna människan måste därför vara som en flygare — hålla
säkert i ratten och vara beredd även att möta vindar, som
meteorologerna icke förutsagt, och händelser, vilka ingen kunnat beräkna
på förhand — allt under det hon ihärdigt styr kurs mot målet i
fjärran.
Den svenska arbetarklassen har obestridligen — låt mig sluta
denna artikel med att säga det — sedan 1908 hunnit ett gott stycke
på vägen mot målet för sin samverkan och gjort detta välbehållen
och i god kondition. Att det ej gått exakt så som den ena eller andra
av oss tänkte sig för tjugo år sedan är i jämförelse härmed en
olycka, som kan bäras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
