Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Radaceanu, Lothar: Arbetarrörelsen i Rumänien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARRÖRELSEN I RUMÄNIEN
269
dades, men under de första åren voro de av regional natur. Den
ovan skildrade betänksamheten och svårigheterna förhindrade ett
omedelbart skapande av en enhetlig organisationsform. Redan
tidigare hade man visserligen lyckats få till stånd en
överenskommelse mellan de då av varandra fullständigt oavhängiga partierna i
Gammalrumänien, Bukovina, Siebenburgen och Banatet beträffande
bildandet av ett gemensamt generalråd för viktiga politiska frågor,
men detta generalråd hade icke nödig auktoritet inom hela
rörelsen och var i själva verket blott en ibland inkallad konferens från
de olika regionalpartierna. Inte ens på det fackliga området kom
någon sammanslutning till stånd under de första åren. Men just
då var Rumäniens arbetarrörelse en makt, fast icke så mycket på
grund av sin siffermässiga styrka, ty också under de bästa tiderna
före generalstrejken räknade fackföreningsrörelsen vid en
totalfolkmängd av 17 milj. knappast 250,000 medlemmar och antalet
partimedlemmar uppgick till knappt 60,000. Arbetarrörelsens makt var
snarare en reflex av den revolutionära våg, som då översvämmade
Europa, och inför vilken bourgeoisin i alla länder darrade. Men
just då ställdes arbetarklassen inför svåra problem: det gällde att
lägga grundvalen till den nya staten och att förhindra att oligarkin
utsträckte sitt herravälde över hela riket. Men de olika mot
varandra stridande ideologiska och provinsiella strömningarna och då
framförallt kommunisternas allt starkare inflytande förhindrade en
politik, som utgick från en marxistisk analys av föreliggande fakta.
År 1920 kom generalstrejken och därmed sammanbrottet.
Arbetarklassen kastades ut ur det politiska livet efter en kortvarig debut.
Nu först började närmandet, sammanslutningen och
centraliseringen. Men under tiden hade rörelsens kraft minskats. Visserligen
sammanslöto sig fackföreningarna år 1922 till en facklig
riksorganisation, visserligen åstadkommo också de olika partierna en lös
centralisering i form av en federation, men antalet
fackföreningsmedlemmar hade sjunkit till 50,000, partiorganisationerna voro
underkastade terror och splittring. Inbördesstriden rasade obarmhärtigt
vidare och ledde slutligen till fackföreningsrörelsens splittring på
kongressen i Cluj år 1924.
Efter generalstrejken följde en period av oinskränkt reaktion.
Under åtta långa år satt den liberala oligarkin vid ledningen. Med
stora ansträngningar lyckades det socialdemokraterna att svetsa
samman resterna av de forna organisationerna och att fylla dem
med nytt liv under det att den kommunistiska rörelsen samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
