Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Borglund, Frans: Den socialdemokratiska dagspressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
FRANS BORGLUND
numerantvärvningen vädja blott till offerviljan hos de för partiets
framgång intresserade. I dag är ställningen en helt annan.
Någon tvångsprenumeration existerar inte. Arbetarpressen måste tävla
med de borgerliga konkurrenterna om nyhetsmaterialet, och ehuruväl
arbetarpressen härvid i allmänhet ligger under, kan man rättvisligen
inte säga, att den nyhetstörstiga prenumeranten betjänas dåligt.
Dock kvarleva fortfarande rudimentära rester av den gamla
uppfattningen iatt arbetarpressen förmår stödja sig på partivännernas
offervilja i stället för att med den direkta konkurrensens vapen
uttränga de borgerliga tidningarna ur arbetarhemmen.
Vid en blick på arbetarpressen slår det en i huru hög grad
densamma riktar sig inåt rörelsen. En och annan socialdemokratisk
tidning verkar till och med nästan blott och bart medlemsblad. Att
lönerörelser ingående behandlas, riksdagsdebatter i frågor, som
beröra arbetarklassen, utförligt refereras, att föredrag av rörelsens
ledare till och med tryckas in extenso, därom är intet ont att säga.
Arbetarpressen är dock organ för en kämpande folkklass. Men
sedan kommer annat, som tynger så mycket mer just därför, att
nyssnämnda material redan förut florerar så ymnigt. Inom
fackföreningarna grasserar t. ex. en möjligen av arbetarpressen själv
uppammad jubileumsfeber. Alla möjliga årtal tagas som förevändning
för bakåtriktade funderingar och berättelser. Fack-, kvinno-,
ungdoms- och bildningsorganisationers möten refereras ingående, även
om inga för rörelsen viktiga beslut därvid fattats. Utan beräkning av
helhetsresultatet intagas långa referat av kommunala sammanträden
på andra orter, till och med om förhandlingarna sakna skymten av
allmänt intresse. Det värsta ogräset är dock reklamnatiserna. En
ungdoms- eller annan organisation nöjer sig numera icke med att få
ett enskilt möte förhandsomnämnt i en notis. Två, tre notiser och
mer är regel. Man får nästan intrycket att intresset för
organisationerna ifråga är så svagt, att medlemmarna måste köras till mötena
uteslutande genom puffarnas mångfald. Varje klubb och förening
ser uteslutande på sitt. Journalisterna, som löpa fara att gripas o»ch
ledas av telegrambyråernas pappersvirvlar i stället för att själva leda
strömmen, måste till råga på allt mottaga dessa reklamnotiser per
telefon. Då man betänker, att arbetarrörelsen i en större stad ofta
nog räknar ett hundratal politiska och fackliga organisationer,
förstår man, att det åtgår en ofantlig mängd journalistisk och
typografisk arbetskraft för att fylla dessa anspråk. En stor del av de ökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
