Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Hansson, P. Albin: En ödmjuk promemoria om socialistisk agitation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
P. ALBIN HANSSON
fattaren har genom kursiveringar velat hänleda uppmärksamheten
på följande satser: "Vi måste genom en kraftig propaganda och
en kraftig agitation väcka till liv det största missnöje... Men
det (reaktionen) skall räcka endast så länge tills arbetarna äro
organiserade... Låt dem kasta i fängelse, låt dem göra vad de
vilja. Nya män, nya krafter, nya viljor skola uppstå... Ut att
bedriva agitation... I skolen underminera det (borgarsamhället),
kullstjälpa det, det gäller att förstöra och för alltid tillintetgöra det,
på det att ett nytt samhälle må uppstå... Vi böra hata
institutionerna ... Vi vilja omstörta det bestående... Låt oss gå i
fängelse, drivas i landsflykt1... Men skola likafullt gå att
underminera, liksom mullvaden, det nuvarande samhället, till dess
alltsamman brakar ihop av sig självt.’’
Från ett par följande möten plockar promemorieförfattaren fram
uttalanden som dessa: "Vi äro till antalet de starkaste och
överklassen slår oss tills vi lära slå dem... Visserligen äro vi arbetare
ännu icke så organiserade, att en strid är möjlig, men socialismen
växer; för varje dag bliva hundra och åter hundrade nya
anhängare, och vi skola slutligen segra... Så snart vi blivit
tillräckligt starka, rycka vi fram i tätt slutna leder och med våld
taga vad de ej vilja giva oss... Därför rasten eder till den
stundande kampen, jag menar socialistisk revolution... Att blod skall
flyta och fukta jorden, det veta vi, men stån fasta."
Det behöver nog understrykas, att vad som här återgivits, faktiskt
är vad promemorieförfattaren funnit mest anmärkningsvärt och
förgripligt. En fråga, om det icke sagts någonting värre, ligger
nämligen nära till hands. Visserligen är det tydligt, att en del
av våra första socialistiska agitatorer voro fångna i föreställningen
om den våldsamma uppgörelsens ofrånkomlighet och ville bereda
anbetarklassen härpå. Men några uppmaningar till våldshandlingar
förekommo faktiskt inte. Revolutionen var framtidsmusik. De
aktuella uppmaningarna gällde blott organisation och propaganda.
Social-Demokraten konstaterar också efter ett av mötena om
detektiverna, att "i den natten fingo de intet". T. o. m.
promemorieförfattaren måste medgiva, att han icke kunnat finna något enligt
gällande lag förgripligt.
i Den danskfödde agitatorn P. K. Lyngbolm hade just, efter att .på
Landskrona cellfängelse ha avtjänat 2 mån. fängelse för smädelse mot riksdagen,
blivit utvisad ur riket såsom icke varande svensk medborgare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
