Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Ernst Wigforss: Den nya tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TULLSTRIDEN
Av ERNST WIGFORSS.
Den tullagitation som hela nu förflutna höst bedrivits i högerns
press och vid opinionsmöten av jordbrukare har i främsta rummet
gällt skydd för den svenska spannmålen. Tonen har uppenbarligen
angivits av de större jordbrukarna, som odla brödsäd till avsalu, och
fastän man väl känt behovet att få med i rörelsen även de mindre,
genom åtgärder för de animaliska produkterna, har denna sida av
saken fått nöja sig med ett ganska blygsamt utrymme.
Den tullstrid, som nu blossat upp, är sålunda en gammal bekant i
vår ekonomiska och politiska historia. Men dramat i sin senaste form
har ändå att bjuda på en nyhet. Det är den roll man från
tullkrä-varnas sida vill tilldela industriarbetarna.
Offer, bov eller hjälpare i nöden?
Då man tidigare uppfört det drama, som heter höjda
livsmedelstullar, har man inte kunnat misstaga sig på att industriarbetaren
spelat rollen av det olyckliga offret. Nu vill man på många håll peka
ut honom som boven i pjäsen. Ty varför har jordbrukaren det
svårt? Jo, därför att han får dåligt betalt, när han säljer. Men
dåligt betalt eller bra betalt är ord, som inte har någon mening utom
vid jämförelse med hur andra få betalt för sina varor, d. v. s. hur
jordbrukaren får betala vad han köper. Och jordbrukaren anser sig
kunna konstatera att jordbruksprodukterna ha låga priser i
jämförelse med industrivarorna, alltså får han sälja billigt men köpa
dyrt, och det betyder, att han kommit i ett ogynnsamt läge. Men
varför äro då industrivarorna så dyra? Jo, svara många
jordbrukare, och andra ;som inte borde vara lika tvärsäkra, nicka
bekräftande, det beror naturligtvis på att industriarbetarna genom sina
fackföreningar eller på annat sätt lyckats skaffa sig så höga löner.
Där ha vi alltså boven i stycket, och det kan inte vara mera än
rätt, att han betalar. Höjningen av jordbrukstullarna är ingen
orättfärdig börda, lagd på konsumenterna. Den är bära ett medel att
återställa en "jämvikt som blivit rubbad", att åter skapa ett riktigt
förhållande mellan jordbrukspriser och industripriser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
