Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - P. E. Brusewitz: Bondejordens socialisering i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och småningom vänja sig vid kollektivt arbete. Efter längre eller
kortare tids dylik "skola", under vilken uppfostran i kommunistisk
anda sker, är meningen att övergå till det rena kommunsystemet. Med
avseende å arbetets organisation citeras Lenins formel: "socialism är
redovisning" samt framhålles nödvändigheten av att bokföra allt
utfört arbete, indela detsamma i kvalificerat och okvalificerat samt
lättare, medeltungt och tungt arbete. Särskilda tabeller skola
uppgöras för varje särskilt kollektivbruk. Beroende på jordens och
dragarnas beskaffenhet, befintliga maskiner och redskap m. m.,
beräknas en viss normal arbetsmängd eller ett visst produktionsresultat
per 10 timmars arbetsdag. Efter skördens bärgande fastställes en
viss normalskörd per ytenhet, detta för att undgå den orättvisan att
vissa kollektivmedlemmar utföra kvalitativt bättre arbete per ytenhet
än andra. Varje arbetsbrigad skall i regel utföra alla faser av
jordbruksarbetet på sin areal, resp. svara för vården av dragare och
maskiner. Efter det fullgjorda arbetets kvantitet och kvalitet krediteras
visst antal dagsverken såsom grund för nettovinstens fördelning.
Kollektivbruken sluta särskilda avtal med vederbörande statsorgan,
varigenom de å ena sidan tillförsäkras gott utsäde, biträde av
agronomer, leverans av konstgödsel samt försörjning med diverse
industriprodukter, och å andra sidan förplikta sig att leverera all den
skörd, som icke behöves för medlemmarnas eget uppehälle, till staten,
allt enligt fasta priser. På detta sätt inlänkas kollektivbruken i den
allmänna planhushållningen. Vid sidan av kollektivbruken ha även
organiserats av staten drivna sovjetjordbruk. Dessa spela dock
relativt mindre roll, och utrymmet har icke tillåtit att i denna artikel
närmare ingå härpå.
Kollektiv- och sovjetjordbrukens överskott från 1930 års skörd
har redan räckt till täckandet av hälften av landets behov för stads-
och industribefolkningens förseende med brödsäd. Resten har ännu
måst genom beskattning och köp tagas från det enskilda jordbruket.
I år hoppas sovjetregeringen att landets "socialistiska sektor" skall
komma fram till fullständigt oberoende i nu angivna avseende.
Då här berörda kollektivbruk (artellerna) huvudsakligen leverera
spannmål, medan kreatursprodukterna ännu förbehållas
kollektivernas enskilda medlemmars konsumtion, ha vid sidan härav
organiserats särskilda kollektiva och statliga kreatursfarmer av mycket stora
dimensioner för avhjälpande av den nu rådande bristen på kött och
mjölkprodukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
