Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Händelser och spörsmål - Den spanska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 311
Detta konstaterande av stämningen ingav uppenbarligen den
republikanska riktningen det tillräckliga modet, och det dröjde inte många
timmar, förrän republiken proklamerades ungefär samtidigt på olika håll
i landet, tidigast i den lilla staden Eibar i Baskiska provinserna och i
Barcelona. Revolutionen mötte intet motstånd. Armén och flottan
förklarade sig stå på dess sida, och kung Alfonso fann för gott att ganska
omedelbart rymma fältet, dock utan att formellt avsäga sig kronan.
En regering tillsattes givetvis omedelbart. Regeringschef blev
Za-mora, utrikesminister Lerroux och övriga regeringsledamöter Miguel
Maura, inrikesminister; Indelatio Prieto, finansminister; Largo
Cabal-lero, arbetsminister; de los Rios, justitieminister; Albornoz, minister för
offentliga arbeten; Barrios, kommunikationsminister; Domingo,
undervisningsminister; d’Olver, ekonomiminister; Azagna, krigsminister, och
Quiroga, sjöminister.
Det regeringsprogram, som utfärdats omfattar sex huvudpunkter. För
det första innehåller det den naturliga förklaringen, att den provisoriska
regeringen tänker inneha makten, tills dess konstituerade Cortes hunnit
väljas och sammanträda. För det andra utlovas en allmän revision av
diktaturperiodens förordningar. Kyrkans makt ämnar man bryta
genom att proklamera samvetsfrihet och religionsfrihet, och det förefaller,
som om man på kyrkligt håll tills vidare ämnade åtnöja sig med dessa
åtgärder och icke träda in för monarkin. För det fjärde utlovas
föreningsfrihet särskilt med tanke på fackföreningarna, som genom sin
ordförande, Caballero, äro representerade i regeringen. Den enskilda
äganderätten skall upprätthållas, men en jordreform genomföras. Slutligen
förklarar sig regeringen ämna även på administrativ väg ta hand om
rättsväsendet.
Monarkins avskaffande är således en självklar sak. Likaså brytandet
av kyrkans dominerande ställning och en ändring i
jordlagstiftningen.-Det är de tre viktigaste orsakerna till det förut rådande missnöjet, som;
därmed skulle bringas ur världen. Det fjärde kravet på autonomi har
man på förhandlingsvägen tillmötesgått och till en början torde
Katalonien få ganska vid självstyrelse. Huruvida målet i övrigt skall bli
en federativ republik eller något sorts förbund mellan Katalonien och
det övriga Spanien synes ännu icke vara slutdiskuterat.
Revolutionens viktiga stöd är tvivelsutan den organiserade
arbetarklassen, även om många andra kämpa på samma sida. De övriga
grupperna sakna emellertid någon mera fast organisation, och det förekom
några dagar före revolutionen vissa meningsskiljaktigheter inom
arbetarpartiet, huruvida man skulle alltför intimt liera sig med de övriga
revolutionärerna, som dock inrymde ett icke ringa antal mera äventyrliga
element, eller om man mera skulle hålla sig i bakgrunden för att icke
kompromettera sig. Dessa meningsskiljaktigheter ledde bl. a. till att den
förre partiordföranden, professorn i filosofi Besteiro och
partisekreteraren El Socialistas redaktör Saborit lämnade sina befattningar tillsam-*
mans med ett par andra utav partistyrelsen. På ordförandeposten ryckte
den förutvarande vice ordföranden fackföreningsmannen Largo Cabal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
