Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Henry Peter Mathis: Folkhögskolan i ett nytt skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 Henry Peter Mathis
folkhögskolan", utgången från en arbetarhögskola i en så typisk
industribygd som Viskadalen, arbetar för att samla svensk, dansk och
norsk ungdom kring Folkförbundets idéer. Men i Sverge är nu
folkhögskolan alltjämt en samlingsplats för bildnings- och delvis
utbildningssökande landsbygdsungdom, och det är denna ungdoms aktuella
krav som ställa problemen.
Folkhögskolans ideella grundtanke är att vägleda, att ge orientering
mot livet — därför mer att förmedla upplevelse av det som är av
värde för elevernas framtida liv, kunskap om samhället och kulturen,
tiden och människan, än att pränta in kunskaper i allehanda ämnen,
färdigheter och skickligheter. Det synes nu vara tillfället, att
jordbrukarungdomen söker utbildningselement, praktiska och teoretiska
kunskaper, i allt högre grad, under det arbetarungdomen mer söker
det allmänt orienterande, bildningselementen och insikterna i det
mänskliga samhällets sociala och ekonomiska struktur. Det är också
naturligt. Bondeklassen befinner sig inte i politiskt framträngande
rörelse, däremot i ett allt vaknare inträngande i de kultur- och
yrkestekniska problem som tiden ställer eller framtiden för vars och
ens egen del kommer att föra med sig. Bondeungdomen önskar
också undervisning i kommunaltekniska frågor och i
organisationsprinciper ; den behöver detta för eller i sin inriktning mot den praktiska
kollektivisering som tiden framtvingar i jordbruket.
Arbetarungdomen däremot behöver inte ytterligare kollektiviseras. De som komma
till skolorna från industrier och industribygder äro vanligen inte bara
medlemmar i föreningar och fackorganisationer, de ha levat i
närmaste gemenskap med kamraterna i arbetet, samman med dem också
på fritiderna, sida vid sida med dem i klubbliv och studieliv. De äro
vana att tänka och handla som individer i en kollektivitet, kanske
som ledare för en mindre sådan, en grupp. Vad de behöva är i
stället undervisning och vägledning i det som frigör individen från
den övermakt som en helhet alltid utövar på delen. Givetvis det som
frigör inom kollektivitetens ram. Tänka självständigt, söka på egna
vägar; liv och handlande under ett nödvändigt mottryck inifrån
gentemot det tryck som gruppen, med all rätt för övrigt, hävdar över
den enskilde. Humanistiska kunskaper verka utvecklande i denna
frigörande — inte lösrivande — riktning, intryck från konst och
filosofi, insikter i ekonomisk och social vetenskap, uppodling av
personliga färdigheter av intellektuell art, o. s. v. göra det likaledes.
Allt detta är orientering i individuell — men därför inte i individua-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
