Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1938 - Fredriksson, Karl: Norden och folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Karl Fredriksson
kolonialväldet och folkföfbundsmandaten. Dessa fyra ministrars
befogenhetsområden flyter delvis i varandra. Under de senare åren har
utrikesministern haft en sidoordnad kollega för folkförbundsfrågorna.
Ifråga om utrikeshandeln vill handelsministern ha ett ord med i
laget, ibland även andra departement. Finansdepartementet övar
inflytande på upptagning av lån samt valutapolitiken. Chefen för
Londons bank skymtar också i utrikespolitiken. Tre regeringsmedlemmar
svarar för respektive hären, flottan och flyget, och ytterligare en
för samordningen av försvaret och rustningarna.
Att frågor av utrikespolitisk betydelse sålunda förgrenar sig på
olika departement förekommer naturligtvis också i mera enhetligt
organiserade länder, men för det demokratiska världsväldet blir
splittringen större. Denna organisatoriska sammanflätning behöver icke
i och för sig vara ett absolut hinder för en beslutsam och enhetlig
utrikespolitik, såvida det utrikespolitiska kollegiet kan bekväma sig till
ett drägligt samarbete eller underordnar sig en stark ledande vilja.
Den avgörande svårigheten ligger däri, att utvecklingen inom det
brittiska imperiet raskt fortskridit mot en faktisk självstyrelse för de
enskilda delarna. Denna utveckling, säger Braat^y, ställer rent av
frågan, huruvida förhållandet mellan Storbritannien och åtskilliga
— om icke alla — delar av riket är en inre angelägenhet, eller om
det icke snarare måste anses vara ett led i Storbritanniens
utrikespolitik. På närmaste håll står Irland som en numera fullt
självständig stat. Westminster Statute, den nya riksgrundlagen av 1931,
erkänner full likställighet åt Kanada, Australien, Sydafrikanska
unionen och Nya Zeeland. "Samma motiv spelar in hos dominions som
hos de små europeiska makterna när dessa nu söker en neutral
ställning". Även om det skulle vara dumt att antyda något i riktning
mot upplösningstendenser inom världsriket så skulle dock, säger
Times, "ingenting vara mera ägnat att framtvinga ett sådant resultat
än oöverensstämmelser i fråga om deltagande i ett krig". De
självständiga medlemmarna av imperiet har också vid flera tillfällen i
sitt faktiska ställningstagande markerat, att de betraktar sin
utrikespolitik som sin egen angelägenhet.
Det mest slående beviset för revolutionen i Storbritanniens
ställning ger dock, säger Braatjz^y, de ekonomiska mellanhavandena i
världsriket. Under förra århundradet skulle londonregeringens nya
förhållande till valuta- och kreditpolitiken lagt en nästan obegränsad
makt i regeringens hand. Men den traditionella förutsättningen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
