Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden vid Sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden vid Sundet
ken. Den var alltid samlad ordentligt, då klockan slog.
Mitt husbesöksarbete på dagarna visade sig snart vara
fruktbärande för mötena i missionshuset. Jag fick många
vänner ute i kåkarna och gränderna, och dessa blevo flitiga
deltagare i bönemötena. Det gav liv åt sammankomsterna,
och så drogs också den övriga publiken med. Jag fick
en härlig tid i Landskrona under vinterns lopp, och
många lämnade sig åt Gud. Föreningens ekonomi visade
sig ock bliva bättre, än då bänkarna den mesta tiden stodo
tomma. Min lön var ej heller ruinerande, 40 kronor i
månaden jämte fritt husrum och mat. I april begärde
föreningen hos sällskapets styrelse, att jag skulle få
stanna till årets slut. Vid årsmötet i Vinslöv beviljades
det också, då ingen gärna ville till Landskrona. Gick
det nu för mig att vara där, så hade ingen något däremot.
I oktober förnyades denna anhållan en gång till och
beviljades. År 1890 försökte man ännu en gång, men då
sade styrelse- och predikantkonferensen nej. Nu menade
man, att jag hade det för bra, som fick gå i staden jämt,
andra sällskapets predikanter fingo resa omkring på
landsbygden och ha det mycket svårare. Jag borde
alltså byta med dem, så att de finge komma till staden
emellanåt. Men då voro vännerna i Landskrona mogna
att anställa egen predikant. Jag vågade också taga steget
ut och lämna sällskapet. Jag blev alltså kallad som
församlingens predikant för ett år, sade upp mig från
sällskapet och stannade i Landskrona till den 1
november 1894.
Vid denna tid var en missionsförenings styrelse ett
»hemligt utskott», i vars förhandlingar åtminstone
predikanten ej fick deltaga. Det kunde medföra farliga
konsekvenser. Jag blev heller aldrig under de sex år, jag
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
