Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - De stora individualisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Samtidigt som Richard Bergh
målade » Vision » och Karl Nordström
»Var bergs fäste» utförde den
några år yngre prins Eugen »Det
gamla slottet» (1894,
Walde-marsudde). Hjalmar Söderberg
skrev i »Ord och Bild» 1895 en
dikt om målningen; Verner von
Heidenstam kunde ha gjort det.
Men breven visar, att icke blott
svenskt nationellt patos inspirerat
målningen. Oron inom konstnären,
frammanad av skandalen kring
Josephsons »Strömkarlen», kom
honom att vid denna tidpunkt tala
om sitt arbete i ordalag, som visar
att Munchs expressiva konst just
då föresvävade honom.
ligt långt. Med samma diagonala perspektivlinjer löper »Skriet» med ett
snälltågs hastighet in mot bilddjupet. Men i »Dödsrummet» är figurerna
isolerade från den perspektiviskt utformade interiören. De stå i en
tystnadens luftförtunnade sal utan att våga trampa på golvtiljornas linjer och
ur stånd att nå väggarna — slutna i sig själva och ensamma i sin sorg.
Den 11 mars 1893 skrev prins Eugen: »Jag har. . . underhand fått veta,
att museinämnden ej vill mottaga Josephsons ’Strömkarlen’, hvilken jag
erbjudit mig att skänka museet. De ska nog komma att ångra sig!» Tjugo
dagar senare höll något positivt på att växa fram ur vreden:». . . med
ens stod det klart för mig, att jag skall måla en tafla, som skall vara en
enda disharmoni, så det skall skära i varenda människa som ser den. Den
skall verka som ett skri.» Sommaren tillbringade prinsen i Sundbyholm,
och i oktober kunde han meddela: »Jag tror att mina tavlor äro ganska
olika vad jag gjort förut. Det är alldeles slut nu med min strävan efter
lugn och harmoni. Nu har jag i stället sökt en stämning av oro, ja, något
hotande. Jag har sökt en färgklang, som genast kan ge åskådaren en
sensation i den riktningen.» Orden stämmer inte helt med den vanliga
uppfattning man har om prins Eugens (1865—1947) konst. Han är ju främst
en blid lyriker i sin landskapsuppfattning och klassicist i sin form. Han
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
