Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska kyrkopsalmens fyrahundraårsminne
»låtit beveka sig till att träda från
evangelium och låta det komma på
det gamla igen» — kan ju möjligen
betyda, att han tidigare intagit en
radikalare ståndpunkt även i fråga
om sången, än vi nu känna. Från
Danmark berättas tidigt om oskick-
ligt utförande av den nya sången i
kyrkorna, ja det gick t. o. m. så
långt, att man i en handbok (1539)
inryckte en särskild förmaning mot
oskolad och oskön sång av menig-
heten. Kanske har Olaus Petri
gjort liknande erfarenheter och
fördenskull funnit för gott att in-
skränka sångpartierna i mässan
1531. ;
Hur nu härmed än må vara, bör
knappast frånvaron av direkta och
uttryckliga föreskrifter om svensk
sång i mässan tydas som bevis på
att ingen annan svensk kyrkosång
förekommit under senare hälften av
1520-talet än »songen om gudz
bodhord»> såsom graduale. Det
finns ju en betydelsefull analogi
härtill i den tyska medeltida guds-
tjänstordningen, där, såsom man
vet, under mässan sånger på folk-
språket kunde komma till utföran-
de utan att detta nämndes i mäss-
ordningarna eller något slags ritual-
böcker, t. ex. »Christ ist erstanden»
och »Nun bitten wir den heiligen
Geist», ja Berthold av Regensburg
berättar, att t. o. m. ett kort tyskt
credo mångenstädes infogades efter
det latinska: »Ich glaube an den
Vater, ich glaube an den Sohn mei-
ner Frauen St. Marien und an den
heiligen Geist Kyrieleis.> Han till-
lägger: »Där den vanan finns, är
det en god vana». Hauck som an-
för detta (Kirchengesch. Deutsch-
land IV, s. 504 f.) citerar även
(ibid. IV, s. 60) formliga uppma-
ningar till församlingen av predi-
kande präster på 1100-talet att
stämma upp en bönesång på sitt
eget språk efter predikans slut.
19
Samme förf. nämner ock förekoms-
ten av tysk växelsång mellan kör
och församling (ibid. V, s. 335).
Endast detta sista exempel är häm-
tat ur en trettonhbundratalsagenda,
alla de andra sakna belägg i litur-
giska dokument. Det är ur predik-
ningar eller andra utanför den ri-
tuellt fasta ordningen fallande upp-
teckningar som de tyska sångstyc-
kena tillvaratagits, men alla ha med
sig tillförlitliga vittnesbörd, att de
sjungits vid gudstjänst i kyrkorna.
.Ritualböckerna voro ju avsedda för
prästerna, och de sjöngo givetvis
icke på folkspråket. Därför be-
hövde de ej heller låta uppteckna
folkets sånger i sina böcker..
Även hos oss har ju under ka-
tolska tiden dylik folklig andakts-
sång förekommit, såsom ej blott
Gustav Vasa i sitt ovan citerade
brev till dalallmogen betygar utan
även Laurentius Petri i sin »Dialo-
gus om then förwandling som medh
Messone skedde» ger vissa exempel
på. Utom svenska jul- och påsk-
verser omtalar den sistnämnde, att
man »alt åhret om kring när Mon-
stranzet bärs vth och in pleghar
mongenstedz någhot besynnerlighit
quädha» (den ena av dessa sånger
torde ha varit »Gud wari loffuat
och högeliga prijsat» i sin äldsta
form, den andra möjligen »Tigh
wari loff och prijs o Christ»). Men
i intet fall, vare sig det gällt de till
latinska sekvenser anslutna hög-
tidsleiserna eller andra strofer på
folkspråket, torde det latinska mis-
salet (breviariet eller gradualet) gi-
vit någon som helst antydan om att
en sång på modersmålet här eller
där plägat tillfogas. På samma
sätt kan hänvisandet till eller insät-
tandet av svenska sånger och visor
1 Olaus Petris mässa ha ansetts
alldeles obehövligt. — Stor frihet
i detaljerna betraktades ju så-
som ett med evangelisk gudstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
