Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Passionstidens psalmval.
endast ske därigenom, att en ande
vilar över det hela, d. v. s. en kom-
positör skapar en hel mässa; och
med utgångspunkt i vad vi nu äga
i material skulle helt visst en ny
rikhaltig mässkult kunna uppstå,
om Luthers principer finge ligga till
grund för kommande utveckling.
Man har dock tyvärr föga hopp här-
utinnan i dessa monopols- och re-
striktionstider. Och av erfarenhet
vet man, att de kyrkliga myndig-
heterna icke så lätt släppa sitt järn-
grepp om kyrkomusiken.
Det står ännu i friskt minne,
huru för ett tiotal år sedan några
koryfeer yrkade på att varje hymn-
sång skulle auktoriseras av Kungl.
Maj:t, innan den fick utföras vid
gudstjänsten. Med förenade krafter
lyckades det dock att avvärja denna
fara för en sund utveckling, och
91
hymnsången fick fortfarande fritt
utövas; förmodligen på den grund,
att Kungl. Maj:t, som avgjorde frå-
gan, ansåg, att organisterna i all-
mänhet hade den musikaliska kun-
skap och kunnighet för övrigt, att
de själva kunde avgöra, om en
hymn vore lämplig eller ej; och i
tvivelaktiga fall funnes ju alltid
kyrkoherden, som kunde fälla ut-
slaget i enlighet med kyrkolagens:-
bud, som säger, »att kyrkoherden
skall hava inseende över kyrkomu-
siken». —
Så stå de kyrkomusikaliska för-
hållandena nu anno 1926. Vi stå
vid skiljovägen. Skola vi välja den
väg, Luther anvisat, eller icke?
Det är frågan.
Göteborg den 15 mars 1926.
Fredrik Hjort:
Passionstidens psalmval.
Om hänsynen till kyrkoåret är
en oeftergivlig regel för allt psalm-
val, så gäller denna regel särskilt
för fastlagstiden. Den djupa, all-
varliga lidandesstämning, som är
utmärkande för denna tid, bör
komma till uttryck i psalmerna, vil-
ka även klart skola vittna om Ho-
nom, som är utgiven för våra syn-
ders skull. Psalmer f. o. m. 75 t.
o. m. 101 böra komma till flitig
användning.
På Fastlagssöndagen bjuder ett
radioprogram följande psalmsätt-
ning: 86: 1, 609: 1—6, 94: 1, 89: 1—
5, 76:8. Utom det tydliga tryckfe-
let 89: 1—5 och den formella orik-
tigheten 94: 1 i st. f. 94, måste här
valet av gradualpsalm bli föremål
för anmärkning. 609 är tydligen
vald med hänsyn till episteln. Men
frånsett det faktum att det ej är
episteln utan evangeliet, som är da-
gens huvudtext och som därför bör
bestämma valet av dess huvud-
psalm, så är 609 ej heller rätt vald om
hänsyn skulle tagas till episteln. Ty
1 Kor. 13 talar på fastlagssöndagen
om Guds kärlek i Kristus, psalm
609 åter uteslutande om människo-
kärleken. Här synes 89 vara näs-
tan given till gradual. Eventuellt
518: 1—4. Användes 89 kan man
"låta Geijer komma till tals även ef-
ter predikan i 72: 4—6.
För 1 söndagen i Fastan lämna
radioprogrammen intet material för
kritik. En rätt vanlig psalmsättning
torde vara 127: 1—3, 77: 1—3, 94,
210: 1—4, 93: 4. Ordningen mellan
huvudpsalmerna kan måhända änd-
ras. Mig synes 77:1—3 böra ha
den förnämsta platsen såsom pas-
sionspsalm. Till Introitus passar
även 294:6, 7.
»Den kämpande tron» är ämnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
